Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Arbetarprogram» hänvisat till alliansen mellan vetenskapen och
arbetarklassen som bärare af framtidens kultur. Man fann hvarandra lätt å ömse
sidor, och det aftalades att kommittén skulle hos Lassalle begära hans
uttalande om arbetarrörelsens mål och medel, hvarpå Lassalle skulle svara
med ett öppet bref. Så tillkom den berömda *Oppna svarsskrifvelsem,
som offentliggjordes i mars 1863 och som bildar grundvalen för Lassalles
direkt agitatoriska verksamhet bland de tyska arbetame.
På det klaraste sätt utvecklas här att det vore dåraktigt af arbetame att
icke bekymra sig om politiken. »Blott af den politiska friheten kan
arbetaren vänta att hans berättigade intressen ses till godo.» Men lika
falskt skulle det vara om arbetame uppträdde blott som svans åt
framstegspartiet, som till på köpet i konflikten med Bismarck visat hela sin
svaghet och halfhet, sin oduglighet att ens i minsta mån verkligt tjäna
frihetens sak. Nej, »arbetarklassen måste konstituera sig som själfständigt
politiskt parti med den allmänna, lika och direkta rösträtten som
principiell lösen och fana. Först när arbetarklassen är företrädd i de
lagstiftande församlingarna kunna dess berättigade intressen bli
tillgodosedda».
Lassalle går så öfver till den sociala frågan. Spar- och hjälpkassor
kunna väl här och hvar hjälpa individer, men ingalunda höja hela
ar-betarståndets läge. Men Schulze-Delitzsch’s kredit- och
konsumtionsföreningar? Ja, han är visserligen den ende af framstegspartiets män som
gjort något för folket, genom att främja föreningsväsendet, men icke häller
hans föreningar kunna i minsta mån hjälpa arbetarklassen.
Kreditföreningarna afse blott att stödja det lilla handtverket, hvilket trots dessa
tränges tillbaka af stordriften; de förlänga dess dödskamp, det är det hela.
Konsumtionsföreningarna hjälpa väl mot det speciella onda att arbetarne
utsugas af småhandlande, men de hjälpa dem icke där skon värst
klämmer, såsom producenter. Ty »för arbetslönen gäller under nuvarande
förhållanden, då tillgång och efterfrågan på arbete afgör allt, den
järnhårda lagen*, att genomsnittslönen alltid stannar nere vid det nödvändiga
lifsuppehälle, som inom ett folk anses erforderligt för existens och
fortplantning». Den kan icke varaktigt höja sig däröfver, ty då skulle den
bättre ställningen Öka antalet arbetaräktenskap, och bam och därmed
snart tillgången på »händer», så att lönen åter sjönke. Och den kan
icke varaktigt hålla sig långt under, ty då skulle utvandring och elände
decimera befolkningen, så att lönerna åter stege. Den verkliga lönen
befinner sig i rörelse kring denna sin tyngdpunkt, än litet ofvanför (i
goda tider), än litet under (under nödår och kriser).
Denna järnhårda och grymma lag, fortsätter Lassalle, har den liberala skolan själf
upptäckt. Den erkännes af alla dess stormän. Kommer någon till Er och förnekar den, så vänd
* »Ehem» betyder egentligen koppar- eller bronshård, men detta uttryck, ett minne från
Lassalles klassiska bildning, återgifves nog på svenska mera naturligt med öfverflyttning från
brons- till järnålderns tankegång, d. v. s. med järnhård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
