Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samma situation framträdde när den frisinnade bourgeoisin skickade
på sin bekostnad ett antal tyska arbetare till världsutställningen i London
för att vidga deras kunskaper. Arbetame lärde i London mycket mer än
deras välgörare funno tjänligt. Några af de utsända, bl. a. snickaren York,
råkade rakt in i den tyska kommunistiska arbetarföreningen, och hela
andan hos de hemvändande var sådan, att de på sitt första rapportmöte i
Berlin beslöto att inkalla en allmän tysk arbetarkongress. Samma tanke
väcktes samtidigt i Leipzig, i hvars arbetarbildningsförening redan stod
kamp mellan ledare, som tillhörde framstegspartiet, och en socialistisk
opposition, ledd af Fritzsche och Vahlteich. Bland dem som under dessa
strider först fördes in i arbetarrörelsen märktes en ung svarfvargesäll
som hette August Bebel.
Bebel är preussisk soldatson. Hans far var polack och kom som
soldat till Mainz. Här gifte han sig som underofficer och tog transport
till ett regemente i Köln, där hans son August föddes den 22 febr. 1840.
Ett par år senare dog fadern, och modem gifte om sig med en svåger,
som var fångvaktare. Då äfven han tidigt dött, flyttade hon tillbaka till
sin födelsestad Wetzlar. I fattigskolan i denna lilla stad fick August
Bebel sin första utbildning, men kom vid 14 års ålder i svarfvarlära.
Några år senare genomvandrade han som lärling Syd-Tyskland,
Österrike och Schweiz, hvarunder han höll sig till de katolska
gesällföreningarna. Han drömde om att gå militärvägen, anmälde sig 1859 i Salzburg
som frivillig, men afvisades såsom icke infödd tyrolare, och året därpå
krossades för alltid hans militära drömmar, då han kasserades till
värn-pliktstjänsten på grund af »allmän svaghet».
I arbetarbildningsföreningen i Leipzig kastade han sig med hela sin
eldiga naturs ifver på att öka sitt vetande åt alla håll. Denna stämning
jämte hans allmänna läggning vid denna tid förklarar till fullo att Bebel
blef en af de unga, som icke ville följa Fritzsche och Vahlteich i deras
försök att leda föreningen ut på en själfständig arbetarpolitiks vidder.
Föreningen klöfs itu, men en samverkan kom dock till stånd, och Bebel
valdes, så ung han var, jämte Rossmässler, Fritzsche och Vahlteich, in i
en kommitté, som skulle inkalla en allmän arbetarekongress.
Efter åtskilligt trassel blef Leipzig-kommittén den som skulle göra’t,
enär i Berlin-utskottet intriger från Bismarck mot framstegspartiet framträdt.
Äfven de klara socialisterna i Leipzig önskade ännu visst icke bryta med
framstegspartiet, blott drifva detta till att erkänna arbetarfordringarna och
verka för dem. Men ?lla framställningar hos partiets ledande män blefvo
fruktlösa, på samma gång likgiltigheten hos arbetame själfva var så stor,
att t. o. m. Bebel fann det mera tilltalande att ägna sina krafter åt
bildningsföreningens vidare utveckling och göra denna till ett mönster i
sitt slag än att syssla med förhållandet mellan arbetame och
framstegspartiet.
Afvisade hos framstegsledarne vände sig Leipzig-kommitténs ombud
nu till Lassalle, hvilken nyss i sitt präktiga försvarstal inför rätta för sitt
5 octal dem ok ra t i ens århundrade. II. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
