Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sonlig påverkan drifva Bismarck hastigare till handling. Bägge
missräknade sig på hvarandra, Bismarck när han såg Lassalle som en fiffig
politisk hästbytare, Lassalle när han hos Bismarck förutsatte fjärrskådande
ideella synpunkter. Lassalle glömde i detta öfvertalningsförsök hvad
han själf en gång skrifvit: Individer kunna luras på sina intressen, men
aldrig hela klasser; den klass Bismarck företrädde lät sig icke luras.
Och den visste också att Lassalle haft rätt när han framhållit att
bour-geoisin, när galet skulle vara, långt hällre fann sig i despotismen från
ofvan än i revolutionen nedifrån. Följaktligen kunde junkrame i regel
räkna på att göra en billigare affär med bourgeoisin än med demokratin.
Förvisso höll Lassalle händerna fria, när han på detta sätt inlät sig med
reaktionen. Men hans försök att med list eröfra en fästning, som ännu
ikke var färdig att tagas med storm, har dock tvungit honom till mer än
ett ord, som lätt kunnat misstydas.
Att den preussiska staten icke lät sig öfverlistas, det borde f. ö.
Lassalle ha kunnat märka redan på det raseri, hvarmed den kastade sig
öfver honom och hans agitation. Bekantskapen med Bismarck gaf
honom därvid icke det minsta skydd. Men det sätt, hvarpå Lassalle skötte
sitt försvar mot dessa angrepp, länder honom till högsta berömmelse.
Det står än i dag som ett lysande exempel på hur en ensam man
genom att vädja till det allmänna rättsmedvetandet vet att i det längsta
värja sin rätt mot våld och godtycke från myndigheter, hvilka voro vana
att till det yttersta tillämpa tänjbara lagar och att ogeneradt gå alldeles
utom lagarna, när det så passade dem.
Domstolarna i Preussen gåfvo i denna kamp polisen föga efter.
Denna sistnämnda opererade med husundersökningar och då och då en
häktning, beslagtagande af Lassalles skrifter, förbud mot eller upplösning
af hans möten. Men de allmänna åklagarne voro sedan, när åtalen
kommo inför rätta, ingenting annat än polisens lydiga redskap och
fordrade mot Lassalle meningslöst höga straff, åratals fängelse eller t. o. m.
tukthus. Och domame, hållna stramt i tygeln af byråkratisk
lydnadsplikt mot förmän, följde ganska snällt med; äfven de bästa dömde efter
sina klassfördomar.
Den första och ur flera synpunkter märkligaste af dessa processer
gällde »Arbetarprogrammet», hvilket åtalades efter paragrafen om
»upphetsning af de egendomslösa klasserna till hat och förakt mot de
egen-domsbesittande». Lassalles båda försvarstal mot denna barocka
anklagelse voro ej blott ypperliga juridiska inlägg, de voro äfven viktiga
agitatoriska aktstycken. Det första utgaf han under titeln »Vetenskapen
och arbetarne». Han hänvisar där till ett kommande förbund mellan de
två enda makter i tiden, som hållit sig friska och sunda: vetenskapen
och arbetarne. »Endast föreningen af dessa båda kan befrukta alla
förhållanden med nytt lif. En allians mellan dessa bägge motsatta poler
i samhället, hvilka om de famna hvarandra, skola krossa alla
kulturhinder i sina jättearmar — det är målet, åt hvilket jag vill viga mitt lif så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
