Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har framlagts år 1878 dels af grefvinnan Hatzfeld, dels af Bismarck.
Framställningen är i flera punkter olika, såsom om hvem som tagit första
steget, huru många gånger de båda männen råkades, m. m. Men ganska
visst är att man talat högst allvarligt politik och alls icke bara, som
Bismarck velat påstå, språkat om allehanda »som intelligenta grannar
på landet». Grefvinnan Hatzfeld påstår att det kom till en brytning
därför att Bismarck icke ville genast proklamera allmän rösträtt.
Faktum är dock att Lassalle hela tiden efteråt sände sina offentliga
uttalanden till Bismarck.
Bismarcks framställning af dessa relationer är f. ö. så karaktäristisk
för honom att den väl förtjänar att här återgifvas. »Vårt förhållande
kunde alldeles inte», sade han 1878, »ha karaktären af någon politisk
förhandling. Hvad skulle Lassalle kunnat bjuda och ge mig? Han
hade ingenting bakom sig. I alla politiska förhandlingar är do ut des*)
den princip som behärskar allt, äfven om man för anständighetens skull
stundom icke talar därom. Men om man måste säga sig: hvad kan du
stackars fan ge! Han hade ingenting att ge mig som minister. Hvad
han hade var något, som tilltalade mig utomordentligt som privatman:
han var en af de mest spirituella och älskvärda personer jag
någonsin träffat, en man som var ärelysten i stor stil, inte alls republikan.
Han hade ett mycket utprägladt nationellt och monarkiskt sinnelag, den
idé han sträfvade till var det tyska käjsardömet, och däri hade vi en
beröringspunkt. Men om detta tyska käjsardöme skulle ha sin spets i
en dynasti Hohenzollem eller en dynasti Lassalle, det stod måhända
något ovisst för honom, men monarkiskt anlagd var han allt igenom.»
Dessa uttalanden visa tydligt nog att när det gällde människa mot
människa Lassalle verkligen inte varit någon »stackars fan» inför
Bismarck. Också tog ju dennes försök att begagna socialismen i sitt
politiska spel för honom själf till sist en högst bedröflig utgång. Han kom
aldrig längre i att fatta socialismen än att han inbillade sig kunna lura
arbetame med allmosor, så att de skulle låta behandla sig hur som
hälst och vara ödmjuka som lakejer, därför att en liten pension då
väntade dem på ålderdomen. Denna allmose- och lakej-»socialism» väckte
tydligen Lassalles förfäran; man märker det på de energiska protester
han från nu riktar mot allt experimenterande i förtid med
produktions-föreningar. Lassalle hade uppenbarligen fullkomligt klart för sig hvad
Bismarcks »socialistiska» tendenser voro värda. Hvad det gällde för honom
var att så hastigt som möjligt komma i besittning af den allmänna
rösträtten, det vapen hvarmed han trodde sig kunna fälla både reaktionen
och den liberala bourgeoisin.
Han förutsåg alldeles riktigt att den stund skulle komma, då
Bismarck skulle nödgas gripa till den allmänna rösträtten för att få nationen
med sig. Men hans misstag var att han trodde sig kunna genom per-
*) Jag gifver på det att du må gifva.
Socialdemokratiens århundrade. II. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
