Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jan. 1864 och kan sägas vara hans sista mera teoretiska inlägg som
arbetaragitator. Han sliter här med klar logik sönder alla slöjor, i hvilka
den liberala nationalekonomin söker dölja kapitalismen och presentera
densamma som ett naturligt och evigt tillstånd för mänskligheten. Han
gendrifver de ihåliga fraserna om själfhjälpen, med hvilka man sökte
göra den enskilda, fritt verkande människan till sin egen lyckas smed,
om kapitalet som en frukt enbart af sparsamhet, om profiten som lön
för andligt arbete eller moralisk försakelse — hela raden af dessa platta
tendenslögner, hvilka på den tiden predikades på gator och torg som
vetenskapens orubbliga sanningar. Han påvisar hur tvärtom kapitalismen
tillhör en bestämd historisk epok, hvars uppkomst och nu förestående
upplösning han lika klart belyser. Kapitalet har bytt roll med arbetaren,
förnedrat honom, den lefvande, till blott arbetsmedel, medan det själf,
redskapet, blifvit det allt bestämmande och nyskapande. Just den
borgerliga egendomen är verkligen utsatt för »delning», det kapitalistiska
produktionssättet har blifvit ett hasardspel, där de arbetandes ryggar bilda
det gröna bord, hvarpå spekulanterna kämpa om vinst eller förlust.
Vårt nuvarande samhälle upphäfver den enskildes ekonomiska
ansvarighet, framtiden skall återställa frihet och ansvar under och genom
förnuftig hänsyn till solidaritetens bud.
Hvad Lassalle här utvecklade må i detalj vara delvis föråldradt, som
helhet var det för sin tid ett högst märkligt arbete. Icke som skulle det
här vara fråga om splitter nya tankar. Lassalle har aldrig gifvit sig ut
för en banbrytare på den teoretiska socialismens fält, tvärtom tröttnar
han icke att upprepa att han endast ville bjuda arbetarne hvad
vetenskapen redan orubbligt slagit fast. Och han åberopade därvid till på
köpet med förkärlek borgerliga auktoriteter, helt enkelt emedan dessa
måste vara för hans motståndare de mest förkrossande. Faktiskt har han
också hämtat så godt som ingenting från den utopiska socialismen, något,
men visst icke mycket, från den franska småborgerliga socialismen, men
sin ekonomiska grunduppfattning från »Det kommunistiska manifestet».
Utan Marx’ andliga förarbete vore särskildt den skrift vi här tala om
knappt tänkbar, och Lassalle har också själf uttryckligen skrifvit till
Marx: »Du har varit min läromästare i dylika ting.»
Detta erkännande dolde han f. ö. ingalunda i ett privatbref, han
citerar under de lifligaste loford Marx’ 1859 utgifna »Kritik af den
politiska ekonomin». Han ville sålunda nog icke lysa med lånta fjädrar,
och vi ha redan sett att han 1862 gjorde försök att få Marx med sig,
när han gick att börja agitationen bland arbetarne i Tyskland. Men detta
försök misslyckades, skiljaktigheterna voro för stora i uppfattning af just
hvad som närmast borde ske. Under sådana förhållanden var det svårt
för Lassalle att så mycket som han borde åberopa sig på Marx; han
riskerade att bli desavouerad. I själfva verket kom också en sådan
ogillande förklaring från Marx, ehuru först långt efter Lassalles död, i
några satser i det första företalet till »Das Kapital». Marx låter här förstå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
