Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att Lassalle lånat ur hans
skrifter så godt som alla de
allmänna teoretiska satserna
i sina ekonomiska arbeten;
att han gjort detta utan
citat »har väl berott på
propagandahänsyn», tillägger
han. Uttrycket klingar en
smula bittert, men är nog
också fullt riktigt, så till
vida som det måste ha
legat i bådas intresse att
undvika en offentlig
menings-strid om de punkter, hvari
deras åsikter gingo skarpt
i sär, då ju en sådan strid
måste ha verkat
sönderslitande på den nyväckta
arbetarrörelsen, som först och
främst måste få lefva för att
sedan kunna träffa sitt val
mellan de båda riktningarna.
Marx har för öfrigt alls icke fäst sådant afseende vid denna
misstämning mot Lassalle att den skulle ha gjort honom blind för det väsentliga
i dennes lifsverk. Tyngdpunkten i detta ligger ju i att han såg klart att
det historiska ögonblicket var inne att väcka Tysklands proletariat till
politisk klasskamp och att börja organisationen af denna kamp. Och
Marx själf har senare förklarat det vara Lassalles »odödliga förtjänst» att
ha på nytt väckt den tyska arbetarrörelsen ur dess femtonåriga slummer.
Med detta väckande gick det för öfrigt som det kunde, i alla
händelser vida långsammare än Lassalles eldsjäl hoppats och påräknat.
Hans förening ökades väl från 1,000 till innemot 5,000 medlemmar, men
detta var ju alls icke den här han drömt om att kunna stampa upp ur
jorden. Trots sin djupa sympati för arbetarklassen stod han i mycket
främmande för massornas inre lif, för den mödosamma kamp ej blott
med fattigdom och nöd, utan med hvardagsbekymrens platthet och med
mycken småaktighet, genom hvilken de måste arbeta sig fram; han kände
icke hvilka fåfänga försök och pinsamma återfall som höra till ordningen
för dagen i denna tysta kamp. För honom framsprang den proletariska
revolutionen lik Pallas Athene ur den djärfve tänkarens hufvud. Han
hade icke tagit med i sina beräkningar all halfhet, erbarmlighet och
svaghet, som måste enligt sakens natur häfta vid de famlande försöken af
en ännu undertryckt och oupplyst klass. Af de tusenden, som jublade
honom bifall, skrefvo icke hundra in sig i hans förening, och kanske
blott något tiotal blef trofast och fortsatte agitationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
