Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WILHELM TÖLCKE.
1817—1893.
Född i Westphalen trädde han
först vid framskridna år in i den
politiska rörelsen, ryckt med af
den Lassallc’ska agitationen. I
striderna inom ¿Allmänna tyska
a rbeta refören ingen • efter Lassal les
död visade T. en sådan
organisatorisk och enande förmåga, att
han vid Beckers tillbakaträdande
1865 utsågs tili föreningens
president, en plats som han dock
blott en kortare tid beklädde. I
kampen för Berlins eröfring från
de frisinnade spelade Tölcke en
framskjuten roll; på de stormiga
mötena, där partierna drabbade
samman, var han i sitt rätta
element och den själfskrifne ledaren
dä det gällde att t. ex. tysta en
fientlig talare med en skallande
arbetarsång. Lika energiskt och
t. o. m. brutalt som han uppträdde
utat. lika klokt medlande förhöll
han sig emellertid inom rörelsen.
Han var från Lassalleansk sida
en af de första och pålitligaste
kämpa rne för det försonings verk t
som ledde till enighetskongressen
i Gotha 1875. Han fortsatte nu
sitt arbete i det enade partiets
tjänst, var redaktör för en
ortstidning och fick som sådan undergå
det i Tyskland vanliga ödet:
langvariga tangelsestraff. Dessa
bröto t. o. m. hans jättekrafter,
så att han senare måste på
läkareintyg frigifvas. Ännu efter
socialistlagen var han med, på
kongresserna i Halle och Erfurt (1890
och 91), vid den sistnämnda
manande »de unga» att hålla sig inom
partiets ram. An nu 1893 företog
han. 76 år gammal, en valkam*
panj i Dortmund, men afied
«amma ar.
tuationer blir detta uttryck däremot
vilseledande om det skall upphöjas till allmängiltig
politisk princip, och har i denna öfverdrift vållat
många missförstånd.
Mötte sålunda arbetarne själfva rörelsen
och dess uppträdande med växande sympati,
så blef det å andra sidan allt klarare att
organisationsformen med dess diktatoriska makt
hos presidenten alldeles icke dugde i Beckers
hand. Denne gjorde missgrepp på missgrepp
och utsatte sig t. 0. m. på flera vis för det
allmänna åtlöjet. Det var uppenbart
nödvändigt att frigöra rörelsen från allt sekteriskt i
dess organisationsform. De flesta af
föreningens framskjutne män, såsom Schweitzer,
Au-dorf, den unge köpmannen Wilhelm Bracke i
Braunschweig, idealist och realpolitiker i
vackraste förening, Fritzsche, York m. fl. gjorde
gemensam sak i detta syfte. Konflikten blef
häftig, men kort; Becker nedlade sitt ämbete,
och i hans ställe valdes till president från 1866
Tölcke, som förband sig att leda föreningen
i mera demokratiska former. Energisk och
duglig, sträng Lassallean, men ej otillgänglig
för Schweitzers vidare synpunkter, tycktes han
vara rätte mannen. Ty stora händelser
nalkades, det drog upp till 1866 års afgörande
mellan Preussen och Österrike om öfvervikten
i Tyskland. Den unga arbetarerörelsen mötte
dessa ödesdigra tilldragelser, som också måste
för den betyda så mycket, med en
agitations-kassa på — sex thaler.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
