Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syntes så öfvermäktig. Men Bismarck manövrerade i denna situation med
Öfverlägsen skicklighet. Han skaffade sig med allehanda förespeglingar
visshet om välvillig neutralitet från Napoleon III och ingick direkt förbund
med Italien, som fordrade Venetien af Österrike för sitt nationella
enhetsverk. Och när detta var klart lät han (9 april 1866) Preussen föreslå
en reform af den tyska förbundsförfattningen, som skulle genomföras
under medverkan af ett efter allmän rösträtt valdt riksparlament
Detta schackdrag vände sig på samma gång till bourgeoisin,
hvilken behöfde enhetsstaten som grundval för sitt materiella uppsving, och
till arbetame, som skulle lockas med den allmänna rösträtten. Bismarck
såg ännu denna som en konservativ makt. Han tänkte på massorna af
kuschade landtarbetare i rikets östra delar, han hoppades åtskilligt af
stadgandet att riksdagsmännen icke skulle erhålla arvoden, och slutligen
mindes han sina samtal med Lassalle, hvilken han ju uppfattat som i grund
och botten »monarkiskt» sinnad. Grefvinnan Hatzfeldt tänkte f. ö. på
samma sätt och började en ifrig agitation för den Bismarckska
författ-ningsreformen såsom ett realiserande af Lassalles testamente. Bismarck
sökte också närma sig de verkliga socialisterna. Han erbjöd Marx att
skrifva i »Staatsanzeiger», ett anbud som denne själfklart med harm
af-visade, och Schweitzer fick lämna sitt fängelse på hälsoskäl.
Om Bismarck trott sig därmed kunna inverka på hans hållning,
misstog han sig emellertid. »Der Sozialdemokrat» strök under att Bismarck
kommit *med sin allmänna rösträtt blott under förhållandenas nödtvång,
men vapnet, som han räckte arbetarne, borde dessa dock begagna, men
»icke som de, utan som vi vilja». »Vi välja, icke därför att Bismarck
inkallat detta parlament, utan trots att det är han som gjort det. Vi välja
därför att vi äro emot den maktlösa politiken att dådlöst se på, därför att
endast arbetarpartiet kan hindra den fega bourgeois-liberalismen att på
nytt förråda folkets sak».
Medan Schweitzer i Berlin intog denna hållning gingo
föreningsaf-delningarna i Sachsen och Syd-Tyskland direkt emot Bismarcks politik.
I Sachsen samverkade man redan lifligt med arbetarbildningsföreningama,
bland hvilkas ledare Bebel stod och till hvilka Liebknecht efter sin
utvisning från Preussen vände sig. Organisationen knakade i fogarna, helst
som ekonomin omöjliggjorde äfven de nödvändigaste åtgärder, medan
samtidigt grefvinnan Hatzfeldts agenter förespeglade arbetarne de
mäktiges stöd och rörde sig med rikliga medel. Hennes planer på att få en
af dessa vald till president strandade dock. Midt i denna kris bröt så
kriget ut.
Det blef kort, men afgörande. I det blodiga slaget vid Königgrätz,
(Sadowa) den 3 juli 1866 blef den österrikiskt-sachsiska hären fullständigt
slagen af preussame; där fastslogs Preussens öfvermakt i Tyskland. Lika
öfverlägsna visade sig de preussiska vapnen mot hannoveraner och
bay-rare. De besegrade regeringarna sökte i sin nöd skydd hos Napoleon III,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
