Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
många omstörtade »legitima» troner. Valen utskrefvos till febr. 1867.
Både de Lassalleanska socialdemokraterna och sachsiska folkpartiet kastade
sig med ifver och entusiasm in i valkampen, fastän de saknade pängar
till valkostnader och fastän just vid denna tid , de inre konflikterna
med grefvinnan Hatzfeldt nådde sin höjdpunkt och hon t. o. m. icke
drog sig för att till fiendernas glädje öppna en våldsam kampanj mot
Schweitzer i de två valkretsar där han uppställts. Resultatet blef att
socialdemokraterna mönstrade c:a 40,000 röster i Rhenprovinserna och
nordvästra Tyskland, men icke lyckades vinna en enda plats. Däremot
valdes Bebel och en advokat Schraps i Sachsen; Liebknecht föll igenom.
Valutfallet visade tydligare än något annat att på tillfällig entusiasm
på möten o. dyl. intet fast politiskt inflytande lät sig uppbyggas. Stora
städer, där tusentals arbetare jublat de socialistiska kandidaterna bifall,
gåfvo rent ömkliga röstsiffror; så Frankfurt 150 och hela Berlin inalles —
75 röster! Man skred därför omedelbart till reorganisation af föreningen.
Denna ägde rum på en generalförsamling i [ Braunschweig. Programmet
uppställdes så, att grefvinnan Hatzfeldts anhängare definitivt måste utgå.
Hon stiftade nu en särskild sekt under namn af »Lassalles allmänna
tyska arbetareförening», som i ett par år under ovärdiga ledare gjorde
en del ofog, för att därpå helt försvinna från skådeplatsen.
Schweitzer, som länge varit den verklige chefen, valdes nu också
till president. Programmet var klart socialistiskt: enhetlig och fri
folkstat, gemensam samhällelig produktion som slutmål och som öfvergång
dit produktionsföreningar med statskredit, arbetames solidaritet inom alla
kulturfolk, allmän, lika och direkt rösträtt. Man bör komma ihåg att
detta program antogs på en tid, då man ännu i Internationalen, på dess
andra kongress i Lausanne 1867, häftigt stred om jorden borde vara
gemensam eller individuell egendom. Den tyska föreningslagens snaror
sökte man undgå genom att lägga själfva föreningen i Leipzig, medan
på andra orter man blott höll tillfälliga sammankomster af
föreningsmedlemmar.
Den konstituerande riksdagen hade emellertid slutat sitt uppdrag,
helt till Bismarcks belåtenhet. Den alljnänna rösträtten stod kvar, men
äfven »garantin» att inga arvoden skulle betalas, som Bismarck
orubbligt hållit på. Arbetarne förklarade emellertid: »vi skola själfva se till
att våra talemän ej behöfva svälta», och gingo med friskt mod till de
nya valen, som förrättades den 31 aug. 1867. Denna gång lyckades
det att bringa några kandidater med på omvalen — hvilka i Tyskland
än i dag stå blott mellan de två kandidater som nått högst, då ingen
nått absolut majoritet. Schweitzer blef vald i Elberfeld-Barmen och Reincke
i en annan af Rhenprovinskretsarna; den sistnämnde blef dock kort därpå,
då han uppträdde som apostel för harmonifraser mellan kapital och
arbete, utstött ur partiet. Sachsiska folkpartiet hade på sitt håll häfdat
sina båda platser och fick dessutom nu valda Liebknecht och läkaren
Götz. Af dessa fyra var dock blott Liebknecht klar socialist; Bebel stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
