Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När väl denna förvandlingsprocess trängt tillräckligt djupt in i samhället, när den gjort
arbetame till proletärer och deras arbetsmedel till kapital, så antager det fortsatta öfverförandet
af arbetet till samhälleligt, alltså den fortsatta exproprieringen af enskildas egendom en ny form.
Den som nu skall exproprieras är icke längre den för egen räkning arbetande arbetaren, utan
en kapitalist. Detta sker genom kapitalkoncentrering, i enlighet med den kapitalistiska
produktionens egna inneboende lagar. Hvarje kapitalist dräper flera andra. Samtidigt med denna
koncentrering utvecklar sig arbetsprocessens kooperativa form i allt större skala. Medan antalet
kapitalmagnater, som monopolisera alla fördelar af denna utveckling, alltjämt aftager, så växer
massan af elände, tryck, tyranni, degradering och utsugning, men också det rebelliska sinnet hos
arbetarklassen, hvilken ju ständigt ökas och genom den kapitalistiska produktionsprocessens egen
mekanism blir skolad, sammansluten och organiserad. Kapitalmonopolet blir till en kedja för
det produktionssätt, som blomstrat upp med och under detsamma. Produktionsmedlens
koncentrering och arbetets samhälleliga karaktär komma till en punkt, där de ej längre äro förenliga
med det kapitalistiska skalet. Detta spränges. Den kapitalistiska privategendomens timma slår.
Expropriatörerna bli exproprierade. Därigenom återställes den individuella egendomen, men på
grundval af hvad som vunnits under den kapitalistiska æran, af fria arbetares kooperation och
deras gemensamma besittning af jorden och de af arbetet själf skapade produktionsmedlen.
Marx slutar företalet till »Das Kapital» med ett välkommen till
hvarje vetenskaplig kritik. »Gent emot fördomarna hos den s. k.
allmänna meningen, hvilken jag aldrig gjort några medgifvanden, gäller
för mig fortfarande den store florentinarens valspråk: följ din egen väg
och låt folket prata!» Denna »allmänna mening» bland de klasser, som
anse sig bildade, dömer än i dag »Das Kapital» efter några slagord
som »socialismens bibel» o. dyl.; om dess verkliga innehåll ha de icke
den blekaste aning. Hvad vetenskapsmännen beträffar fick Marx länge
vänta på ärlig och förstående kritik. Det är nästan otroligt hvilka
underhaltiga invändningar, grundade på grof okunnighet om hvad Marx
verkligen förfäktat eller på uppenbar tanketröghet, som långa tider fått gå
och gälla som »vetenskapens dom» öfver den vetenskapliga socialismens
förnämsta verk. Men på längden har hans arbetes gedigenhet dock
eröfrat det en plats, som äfven motståndarne respektera, och dess inverkan
på betraktelsesättet hos yngre generationer äfven inom den rent borgerliga
nationalekonomins läger är omisskännligt.
För arbetarnes del gällde naturligt nog att boken först blef mera på
afstånd beundrad än läst och förstådd. Men dess bärande ideer trängde
dock på allehanda vägar allt mera in bland massorna i den mån
förhållandena i Tyskland utvecklades och tillspetsades i storindustriell
riktning. Schweitzer refererade »Das Kapital» i en lång artikelserie, och
snart därefter kom den förste kroppsarbetaren, som visade att han helt
behärskade ämnet: garfvaren Josef Dietzgen skref i sachsiska folkpartiets
blad en intressant kritik öfver boken.
Förhållandena ha ändrats ofantligt i åtskilliga afseenden sedan »Das
Kapital» såg dagen. Nya stora problem ha dykt upp som t. ex.
trus-* tarna; den industriella 10-års-cykeln, som Marx pekat på, finns icke längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
