Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
i den formen; satsen i det ofvan citerade stycket om det växande
eländet har varit en af utgångspunkterna för schismen mellan »revisionism»
och »ortodoxi» i den nutida tyska socialdemokratin och försvaras
knappast längre i den Marx’ska formen ens af de mest dogmatiska. Men
alla dessa jämkningar i detaljer, som följa med tidens utveckling, rubba
dock icke i minsta mån det väldiga totalintrycket af detta Karl Marx’
hufvudverk, där han sammanfattat proletariatets ekonomiska teori och.
ställt den, trotsig och segerviss, gent emot hela den officiella »borgerliga»
vetenskapen.
* *
♦
Den allmänna oro i den europeiska arbetarvärlden, som följde med
den nya ekonomiska krisen 1866—67 och som vi sett i Frankrike
knytas direkt till »Intemationalens» utveckling, gaf sig äfven i Tyskland till
känna på åtskilliga vis. Både »Allmänna tyska arbetarföreningen * med
sitt organ »Der Sozialdemokrat» och sachsiska folkpartiet med sitt
»Demokratiska veckoblad» började vinna raskt terräng. Lassalles gamla
dröm att kunna samla alla klassmedvetna arbetare i sin förening visade
sig visserligen vara en illusion, men föreningen var en fast kärna för ett
långt räckande inflytande, såsom åtskilliga valsiffror visade. Med Marx
stod Schweitzer efter »Das Kapital» åter på bättre fot. Som förstärkning
i redaktionen inträdde Wilhelm Hasselmann, en ung kemist, hvilken växt
upp på rika släktingars nådebröd och under bittra förödmjukelser och
därigenom fått en misstrogen och sluten natur, men också tändts af ett
brinnande hat till kapitalismen och snart visade sig äga en kraftfull, om
också mera upphetsande än egentligt tankeväckande stil.
Den stränga Lassalleanismen måste ju anse »den järnhårda
lönelagen» orubblig och sålunda ställa sig ganska misstrogen till effekten af
försök att genom strejker förbättra arbetarnes lefnadsförhållanden. De
talrika strejker, som denna tid utbröto, visade sig dock nu ej sällan leda
till positiva vinster. Särskildt lyckades i Berlin typografer och
tobaks-arbetare, som redan voro en smula fackligt organiserade, värja sig mot
söndagsarbete och förnedrande reglementen. Men mesta uppseende gjorde
lönerörelserna inom den berlinska beklädnadsindustrin, ty de medförde
så skandalösa afslöjanden, att t. o. m. det borgerliga samvetet reagerade.
Vissa firmor plägade lämna sina arbeterskor fuktig ull; då den torkade,
förlorade den i vikt, och denna minskning föranledde så löneafdrag. En
firma hade fräckheten åtala en arbeterska, som ej ville finna sig i denna
stöld på de usla lönerna af 3 till högst 10 groschen för ett dagsarbete
på omkring 15 timmar. Men när arbeterskorna ville på möten framlägga
de usla förhållanden, på hvilka denna industrigrens »blomstring» i
Berlin berodde, så inskred polisen och upplöste mötena!
Åter var »Der Sozialdemokrat» främst i breschen, utan att fråga efter
åtal och konfiskeringar. Och Schweitzer förstod också att i en sådan
situation strejker måste komma, ehuru han fortfarande såg dem blott
Socialdemokratiens århundrade. II. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
