Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med moderföreningen. Att denna form ej
kunde vara lämplig för en omfattande
klassrörelse framhöll Marx genast för Schweitzer,
men denne såg ju principiellt på den
fackliga rörelsen som något underordnadt.
Ungefär .samtidigt bildades af Max
Hirsch, som nyss besökt England, en
facklig organisation i framstegspartiets anda,
ett slags »gula» föreningar, som vädjade
till arbetsgifvames medverkan och togo efter
de engelska medlingsformerna, utan en
tanke på att det varit först genom hårda
strider som de engelska fackföreningarna
nått den ställning att verkligen respekteras
från kapitalistklassens sida.
I klart själfständig anda bildade på
sitt håll Bebel och Liebknecht fackliga
organisationer, dock mindre strängt
centraliserade. De begärde, att Schweitzer skulle
utlysa en ny kongress för att sammanslå
det hela. Men han svarade som sagdt med
att fordra, att deras föreningar först skulle
gå upp i hans förbund. Nya häftiga
beskyllningar haglade från båda sidor. Så
skarp var motsättningen att när Schweitzer
flyttade »Allmänna tyska
arbetareföreningens» hufvudsäte till Berlin, så bedömdes
detta som ett nytt »skurkstreck» af honom;
han ville utlämna arbetarerörelsen åt
Bismarck!
Splitet som stod redan vid den tyska
fackföreningsrörelsens vagga, kunde dock
ej hindra att arbetarerörelsen i dess helhet
växte. I början af 1869 segrade
Hasen-clever i Duisburg redan vid första valet öfver
både en konservativ och en liberal
motkandidat, och Schweitzer ordnade under några
veckors afbrott i en fängelsesejour en verksam kampanj för sin
förening i Syd-Tyskland och i Sachsen. Här kommo Lassalleanerna
emellertid i skarp konflikt med den organisation, som Bebel och
Liebknecht byggt upp, och Liebknecht förklarade sig villig att bevisa, att
Schweitzer gick den Bismarckska politikens ärenden och hindrade
arbetarerörelsens enhet. Schweitzer mottog utmaningen på så sätt, att Bebel
och Liebknecht officiellt inbjödos att vid nästa generalförsamling inom
»Allmänna tyska arbetareföreningen» framlägga sina anklagelser.
WILHELM HASENCLEVER.
1837 — 1889
Född i Arnsberg erhöll han
gymnasialbildning, men måste afbryta
studierna och blef läderarbetare. Fr&n
1862 verkade han som redaktör i
arbetarblad, slöt sig till den
Las-salle’ska rörelsen, valdes 1869 in
i nordtyska riksdagen, blef efter
Schweitzers tillbakaträdande
president för »Allmänna tyska
arbetareföreningen > och redaktör för partiets
organ, valdes 1874 åter till
riksdagsman, erhöll vid sammanslagningen i
Gotha plats i den nya partistyrelsen
och sattes 1876 att jämte Liebknecht
vara redaktör för det nya
centralorganet »Vorwärts» i Leipzig. Under
socialistlagens svåra tider stod han
på sin post som riksdagsman först för
Breslau, sedan för Berlins 6:e krets.
År 1887 träffades han emellertid af
sinnessjukdom och afled ett par år
därefter på en vårdanstalt. I sin
krafts dagar var han en af den tyska
arbetarerörelsens mest uppburna och
gedigna ledande män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
