Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ett uppfostringsmedel till socialistisk
insikt. Pä generalförsamlingen i Hamburg
1868 debatterades lifligt frågan om
föreningens ställning till strejkrörelsen. En
resolution antogs, ehuru med knappt
flertal, hvari sades, att strejker visserligen ej
kunde ändra den kapitalistiska regimen,
men att de stärkte arbetarnes
klassmedvetenhet samt, om de väl organiserades,
kunde afhjälpa särskildt svära
missförhållanden. Föreningen afböjde dock att som
sådan taga initiativ till en facklig
organisation. Men Schweitzer och partiets nyvalde
riksdagsman Fritzsche förklarade då, att
de på egen hand ville inkalla en
kongress för att ordna den fackliga rörelsen.
Straxt därefter sammanträdde i
Nürnberg under Bebels ledning ett möte af
arbetarföreningarna, där den proletariska
riktningen afgjordt hade Öfverhand öfver
den borgerliga och där man likaledes
uttalade sig för facklig organisation. Till
någon brytning med »folkpartiet» kom det
dock ännu icke. Båda dessa möten
uttalade sin allmänna anslutning till
Inter-nationalen, som just hållit sin tredje
kongress, i Bruxelles. »Demokratiska
veckobladet» kunde också framhålla, att i
Hamburg, Nürnberg och Bruxelles alldeles
samma sträfvanden framträdt: »Arbetets
frigörelse från kapitalets fjättrar,
klassherraväldets och lönslafveriets afskaffande och upprättandet af en stat på
frihetens och jämlikhetens grund.» Men då det blef tal om att närmare
sammanföra dessa till samma mål syftande sträfvanden fordrade Schweitzer,
att den andra gruppen skulle gå upp i »Allmänna tyska
arbetarföreningen» och utlät sig om folkpartiprogrammet som ett » mischmasch » ; de
andra betalade med minst samma mynt och utmålade än en gång
Schweitzer som förrädare mot socialismen och demokratin.
Denna split sträckte tyvärr sin verkan äfven in i den nya fackliga
rörelsen. Schweitzer och Fritzsche samlade till sin arbetarkongress i
Berlin i sept. 1868 ombud för 142,000 arbetare. Där grundades ett
centralförbund af tio fackliga grupper — skomakare, skräddare, murare,
bagare, metallarbetare, träarbetare, fabriksarbetare, bokbindare, grufarbetare
och textilarbetare — under ledning af en styrelse på tre man, Schweitzer,
Fritzsche och en fabriksarbetare Klein, organiseradt f. ö. ganska likartadt
FR. WII.H. FRITZSCHE.
Tobaksarbetarc. En bland
förkäm-pame för arbetarerörelsens
själfstän-dighet och socialistiska färg redan
före Lassalles uppträdande, en bland
stiftarne af »Allmänna tyska
arbetareföreningen», egnade sig sedan
med ifver och framgång särskildt åt
de fackliga sträfvandena, på samma
gång han i nordtyska och tyska
riksdagen, från Lassalles ståndpunkt,
men utan sekteriska tendenser, förde
en praktisk socialdemokratis talan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
