Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela statsbildning han ju betraktade som ett provisorium, som byggdt
på våldet komme att på våldets väg försvinna.
Schweitzer var emellertid nu vid en punkt, där hans diktatur började
taga allt för starka former. Genom ett slags statskupp ordnade han i
juni 1869 en plötslig sammanslagning med den Hatzfeldtska föreningen,
hvarvid han åter fick i sin hand den diktatorsmyndighet, som Lassalle
en gång ägt. Detta måste framkalla en revolt. Från många håll
förordades en allmän socialdemokratisk kongress för att omsider få till stånd
en verkligt demokratisk organisation, och en sådan kongress utlystes
också till Eisenach i aug. 1869.
Schweitzer satt åter i fängelse, när denna samlades, men Tölcke
mötte fram å hans vägnar med 110 ombud från »Allmänna tyska arbe*
tareföreningen», hvilka uppgåfvo sig företräda 102,000 arbetare. Men från
motsidan kommo 262 ombud för, uppgafs det, c:a 140,000 arbetare. Det
kom till stormande scener, och slutet blef, att grupperna höllo hvar sin
kongress. Bebels och Liebknechts anhängare konstituerade sig därunder
som »Socialdemokratiskt arbetareparti» och fingo efter sitt nyformulerade
program namnet »Eisenachare* i motsats till det »Lassalleanska» partiet
Någon verklig skilnad i principerna förefanns dock icke mellan de båda
riktningarna. Eisenachames program var ungefär detsamma som
Lassal-les, och Lassalleanema anslöto sig alldeles som de andra till
Intematio-nalen. Motsättningen låg väsentligen i person- och taktikfrågor.
Någon bestämd uppdelning så, att den ena gruppen alltid stod tilt
venster om den andra, låter sig emellertid icke göras. Betecknande
härför är, att Liebknecht, trots sina ultra-radikala uttalanden mot all
parlamentarisk verksamhet inom nordtyska förbundets ram, af taktiska
skäl motsatte sig ett bestämdt uppträdande från »Eisenachame» i
anslutning till jordens nationalisering, hvarom hufvudstriden nyss stått vid
Internationalens kongress i Basel och som där afgjorts för denna fordran.
Schweitzer däremot, den parlamentariske »förrädaren», tog genast helt
och fullt denna, af honom f. ö. länge förfäktade ståndpunkt och kunde
alltså ej utan fog göra gällande, att »Lassalleanema» både hade den
fastaste organisationen och klarast hissade socialismens fana. Liebknechts
ställning härvidlag väckte dock missnöje inom hans eget parti, och den
brytning med det sydtyska folkpartiet han sökt förebygga visade sig ändå
snart oundviklig. I början af 1870 finna vi Bebel och Liebknecht på
samma linie i öppen kamp mot dessa sina gamla förbundna och
försvarande Basel-programmet. Från denna tid stammar Bebels friskt och
klart skrifna broschyr »Unsere Ziele», först offentliggjord som artikelserie
i partiets nya organ »Volksstaat» (öfversatt 1886 till svenska under titeln
»Hvad vi vilja»), hvari gränslinien mellan den borgerliga demokratin och
socialdemokratin tydligt uppdrages.
Gick sålunda hos »Eisenachame» utvecklingen till ökad socialistisk
klarhet, så gick den hos »Lassalleanema» till definitivt brytande af
diktaturen inom partiet. Ännu på senhösten 1869, medan Schweitzer satt i fän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
