Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tryggad i Frankrike och Tysklands enhet gifven. Tyskland hade nu
kunnat diktera en fred, som svarade mot dess ära och dess intressen, på
samma gång den hade möjliggjort ett vänskapligt samförstånd mellan de
bägge stora kulturfolken.
Men detta passade icke i de tyska furstarnas och junkrarnas planer.
Hur kunde man vänta en ädelmodig och framsynt politik af dem, då de
hade ett tillfälle att taga hämnd på franska folket för dess revolutionära
resningar! Den tyska bourgeoisin, som visat sig oduglig att eröfra åt
sig själf den maktställning dess klassbröder annorstädes vunnit, grep
begärligt tillfället att uppträda på arenan som patriotismens rytande lejon.
Ledande män af framstegspartiet och de nationalliberala sände en adress
till kungen af Preussen och ett manifest till det tyska folket om
annektering af Elsass-Lothringen och därmed om öfvergång från försvars- till
eröfringskrig.
Mot detta nedlade Eisenachames partistyrelse, som var förlagd till
Braunschweig och bestod af 5 medlemmar med Bracke i spetsen, en
energisk gensaga i ett manifest, hvari arbetame uppfordrades till
massmöten för att protestera mot annexionspolitiken och kräfva en hederlig
fred med franska republiken. I manifestet återfinnas några satser af Marx,
som förutsade hvad sedan följde: en dödlig fiendskap mellan Tyskland
och Frankrike, som måste leda till Rysslands öfvervikt och till
oupphörliga rustningar.
På grund af detta manifest lät general Vogel v. Falckenstein, i sin
egenskap af guvernör öfver kustprovinserna, häkta hela partistyrelsen och
föra dess medlemmar i kedjor som grofva förbrytare bort till fästningen
Lötzen vid ryska gränsen. Äfven Geib och flera andra fingo färdas samma
väg, under den patriotiska pöbelns smädelser och hån. Protestmötena
hindrades af polisen. Några dagar därefter fördes Johann Jacoby till
Lötzen, därför att han på ett möte talat mot annexionen. Fångenskapen
borta i östern räckte för några ända till framemot årets slut, då åtalen för
»högförräderi» voro färdiga att börja hemma.
Under tiden hade de tyska furstarna fått den tyska enheten
hoptimrad så godt det nu gick. Det var icke godvilligt de gingo att erbjuda
den tyska kejsarkronan åt kungen af Preussen; alldeles som då
tullföreningen stiftades var det den hårda ekonomiska nödvändigheten, som
skapade den nya tyska staten. Den böjde de »store hjältame» under
sin starka hand, och dess nyktra beräkning bröt furstarnas motstånd.
Blodet af de mångtusende namnlösa på slagfälten var kittet i den nya
fasta byggnad, som kapitalismen reste sig.
1 nov. sammankallades ånyo nordtyska förbundsriksdagen, närmast
för att få mottaga ett trontal, att annexion af Elsass-Lothringen var syftet
med kriget, till hvilket nu kräfdes mera pengar. Bebel och Liebknecht
föreslogo häremot riksdagen att vägra lånet och utan att fordra franskt
område sluta fred. Schweitzer och Hasendever röstade också härför. Till
bevis om att man uppskattade förslagets innebörd blefvo de båda förslags-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
