Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klagelsen stöddes väsentligen på-samma material som i den nyssnämnda
processen, ehuru betydligt utvidgadt med allehanda aktstycken, som på
ett eller annat sätt voro efter polisens och åklagarens mening
betecknande för den socialistiska rörelsens upproriska och högförrädiska
karaktär. Där fanns »Kommunistiska manifestet» och Internationalens
program och stadgar, en massa utdrag ur artiklar i »Volksstaat» o. a., upprop,
stycken ur föredrag m. m., allt ordnadt för att ge en ur polissynpunkt
så afskräckande bild som möjligt af den kommunistiska
»sammansvärjning», som de åtalade tillhörde. Men i hela detta brokiga material fanns
icke skymten af bevis för denna polis-fantasi. I lysande försvarstal
utvecklade Liebknecht och Bebel sin politiska och sociala ståndpunkt och
förvandlade hela den uppseendeväckande rättegången, hvilken leddes af
en mot dem ytterst partisk domare, till en klargörande diskussion om
socialismens verkliga innebörd. Utgången blef dock, att de, ehuru med
knappaste flertal, fälldes af juryn, hvarpå domen sattes till 2 års
fäst-ningsarrest, som aftjänades på Hubertusburg. Men med rätta framhåller
Bebel i slutordet till den digra volym på 600 sidor, hvari processen med
samtliga dess aktstycken sedan af honom och Liebknecht utgafs, att
denna tendensprocess vunnit åt socialdemokratin tusentals nya anhängare
och nedsatt den regering, som anbefallde åtalet, i alla rättänkandes ögon.
»Fästningstiden var för oss en tid af samling och stärkning, som vi väl
behöfde för att kunna med skärpta vapen fullfölja vårt mål:
mänsklighetens frigörelse från okunnighetens, förtryckets och utsugningens fjättrar.
Om åklagaren är nöjd med resultatet af det hela veta vi icke; men vi
äro det, och det är oss nog.»
I agitatoriskt afseende blef således denna process af största
betydelse. Särskildt utvecklade Liebknecht, som dittills hade stått arbetarnes
massor mindre nära än Bebel, vid detta tillfälle hela den dialektiska
slagfärdighet och kraft, som sedan gjorde »revolutionens soldat», såsom han
här själf benämnde sig, så högt uppburen af Tysklands partivänner.
Ännu samma år, sommaren 1872, blef Bebel på nytt offer för den
tyska öfverklassens rättskipning. Han hade på ett möte uttalat den
obestridliga sanningen, att kungen af Preussen icke hållit sitt löfte, att
Tysklands enhet och frihet skulle bli lönen för segern öfver Frankrike.
Domen löd här på 9 månaders fängelse och förlust af riksdagsmandatet
— den hufvudsakliga afsikten med operationen. Men hans valmän, de
fattiga väfvame i Glauchau-Meerane (Sachsen), sände honom med 3,000
rösters ökadt röstetal tillbaka till riksdagen, där han redan börjat bli högst
obekväm för åtskilliga borgerliga parlamentariska storheter.
Emellertid delade den tyska bourgeoisin och militarismen rofvet från
Frankrike. Direkt tog ju den senare lejonparten af de 5 milliarderna, i
enlighet med Moltkes bevingade ord till dem, som talade om afrustning:
»Hvad vi på ett halft år tillkämpat oss med vapen i hand, det måste vi
med vapen i hand skydda ett halft århundrade, så att det icke åter ryckes
ifrån oss.» Men det nya, för världsmarknaden tillskurna enade Tysklands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
