Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för eller mot, och klasskänslan utpekade
klart den rätta vägen. Samma
ståndpunkt intog f. ö. också Marx och
Inter-nationalens generalråd.
Hur kommunen eljest uppfattades i
Tyskland framgår af anekdoten, att den
skall ha vållat Bismarck hans »första
sömnlösa natt». Som resultat af sitt
grubbel meddelade han riksdagen, att
det måtte ha funnits en berättigad kärna
i Pariserkommunen, nämligen längtan
efter kommunal rörelsefrihet — som i
Preussen! Till denna förbluffande
vändning anmärkte Bebel, som nu var den
ende socialdemokraten i riksdagen, att
det var märkvärdigt, att icke ett dylikt
yttrande mottogs med allmän munterhet.
Och1 han tilläde: »Ni kan vara vissa
om att hela Europas proletariat och allt
som ännu har i bröstet en gnista känsla
för frihet och själfständighet nu har sin
blick fäst på Paris. Och om också för
tillfället Paris är undertryckt, så kom
ihåg, att där stod dock blott en liten
förpostfäktning, att hufvuddrabbningen
återstår, och att inom få årtionden det
fältrop, som Paris’ proletariat höjt: ’Krig
mot palatsen, fred åt hyddorna, död åt
nöden och lättjan!’ kommer att vara
lösen för hela Europas arbetarvärld.»
Dessa Bebels ord mottogos med
skallande munterhet af riksdagen; den stämningen blef inte långvarig.
Bismarck har längre fram själf erkänt, att dessa ord af Bebel voro
»ljusstrålen», som visade honom hvad socialdemokratin innerst åsyftade.
Visst är, att härifrån begynner Bismarcks öppna kamp mot
socialdemokratin.
Han kunde genast börja med att drifva på processen mot Bracke
och hans kamrater, hvilken myndigheterna i Braunschweig icke funno vara
mycket att göra af, oaktadt en mängd papper och bref, som rörde
partiets angelägenheter, genom husundersökningar kommit i deras händer.
Han fick dem också till sist fällda för störande af det allmänna lugnet,
men de högre instanserna nedsatte straffmåtten, så att det hela ansågs
försonadt med ransakningsfängelsétiden.
Bättre lyckades den stora högförräderi-processen mot Bebel,
Lieb-knecht och Hepner, som i mars 1872 fördes inför juryn i Leipzig. Anr
EN TYSK PATRIOTISK STUDENT.
»Då ropet ljuder: ’Till vapen!’ så
samlas vi alle man. På det gifva vi vårt
dyra fädernesland vårt öl-ord!»
Teckning af Rudolf Wilke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
