Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hartmann och Häckel att inskränkta borgerliga fördomar, ja fanatiskt
hat mot allt hvad socialism hette godt kunde förenas med en utprägladt
ateistisk världsåskådning. När därför Gotha-programmet förklarade
religionen för en privatsak ur den proletariska klasskampens synpunkt,
innebar detta blott ett erkännande af att i Tyskland faktiskt kampen för
arbetarnes frigörelse låg vid sidan af frågan om religiös eller icke religiös.
Religionen som maktmedel i de härskande klassernas hand berördes på
andra punkter i programmet, där det fordrades fullständig tanke- och
forskningsfrihet samt skolans frigörande från kyrkans ledning.
Förgäfves försökte Rudolf Meyer att intressera landsbygdens
protestantiska prester för sin agrariska socialism. När någon stack sig för
långt fram, fick han en vink »från ofvan», som tystade honom, och
slutet blef att Meyer för en hvass stridsskrift mot den kapitalistiska
korruptionen dömdes för »Bismarcks-kränkning» — ett nytt brott, som den allt
mera om sin själfhärskarmakt ömtålige rikskanslären infört och som
flitigt och skarpt efterhölls. Meyer gick i landsflykt i st. f. att aftjäna det
hårda straffet.
Alldeles utan verkan hade hans agitation dock icke varit. Den
brandenburgske landtpresten Rudolf Todt utgaf 1877 en bok om den
tyska socialismen och det kristna samhället, en ärlig skrift och förstående
nog, att komma från sådant håll. Från sin kristliga ståndpunkt
förklarade Todt socialdemokratins ekonomiska och delvis äfven dess politiska
program vara oangripligt; det enda han vände sig mot var dess ateism
— som ju icke stod i programmet. Han grundade en »centralförening
för socialreform» och gaf ut en tidning »Statssocialisten», men rörelsen
fick ingen praktisk betydelse.
Mera buller och på sitt sätt äfven mera framgång hade en annan prest,
den beryktade hofpredikanten Stöcker, som 1878 öppnade en
»kristligt-social» agitation. Todts ärlighet besvärade icke Stöcker, och Meyer
skyndade att betacka sig för det »missfoster» till kristlig socialism, som
skulle utgöra den teoretiska grundvalen för dennes uppträdande. Men
Stöcker hade åtskilligt af hvad som skapar en framgångsrik demagog:
brutal kraft, djärf slagfärdighet, hård hud, godt humör i alla skiften,
ogenerad umgängelse med sanning och fakta och fullständig likgiltighet
tör konsekvent hållning — vi svenskar ha i P. Waldenström lärt känna
en i mycket likartad natur.
Med tillhjälp af en del tvifvelaktiga elementer, som vädrade mera
förtjänst hos Stöcker än hos de förföljda socialdemokraterna, fick Stöcker
i jan. 1878 till stånd ett stort möte i »Eiskeller» i Berlin; åtskilliga tusen
socialdemokrater hade nämligen infunnit sig för att se hvad det skulle
bli af. Det utspann sig en liflig tal-duell mellan Stöcker och Most, och
sedan fortsattes striden på nya möten. Det var tur för Stöcker att han
just träffade på Most, hvilken var förtjust i att få posera i en dylik
tvekamp, där det icke gällde sakskäl utan effekten för minuten, och som
därtill genast lät locka sig att proklamera ateism som partiståndpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
