Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
partiet, alltså måste något nytt komma. Den 28 sept. 1879 utgafs i
Zürich första numret af >Der Sozialdemokrat», »internationelt organ för
den tysktalande socialdemokratin». Den angaf sig vara en följd af
undantagslagen, som förbjöd äfven den hofsammaste kritik från
socialistisk synpunkt af det bestående. Principiellt och taktiskt ställde den
sig på Gotha-programmets grund. Som organ för den tyska
socialdemokratin, hvilken var och förblef ett revolutionärt parti i ordets sanna
och bästa mening, skulle den verka för massornas upplysning och
organisation, men energiskt motsätta sig allt revolutions- och
attentats-makeri, som skenbart kunde tyckas leda snabbare till målet, men i
verkligheten var en dåraktig och fördärflig väg.
Därmed var skiljelinien dragen mot de våldsteorier, som Most
predikade, och tidningen kunde börja sin samlande och vägledande
verksamhet. Tidningens språk var värdigt och kraftigt, fritt från all vulgär
råhet i ton. En af dess första och obehagligaste uppgifter blef att rensa
undan diverse ogräs inom själfva partiet, dels opålitligt folk, som
kommit med under rusningen före 1878, dels allt för svaga, som föllo för
polisens hotelser om ruin och utvisning. Motståndame jublade öfver
dessa »proskriptionslistor», fastän de ju blott visade att man ämnade
hålla disciplin i lederna och hvart affall mångfaldigt uppvägdes af andras
offervillighet och trohet. Mera betänkligt var däremot det inflytande
Most visade sig ha vunnit, visst icke alltid på de sämre elementen,
särskildt i Berlin, där belägringstillstånd och utvisningar fortsatte och drefvo
förbittringen i höjden. Sedan partiet nu fått ett officiellt organ gick
dock Most alltjämt längre från socialdemokratin. Han varnade arbetame
från att deltaga i något »valskoj», började prisa Hödel och Nobiling som
hjältar och sökte bilda en egen »social-revolutionär» organisation.
I det hela fyllde »Der Sozialdemokrat» sin kräfvande uppgift med
klokhet och takt, under Vollmars närmaste ledning, och trängde allt
djupare in bland Tysklands arbetare. Trots alla polisens spårhundar, trots
husundersökningar och snokandet i b^ef på posten kom den hvaije vecka
dit den skulle. I detta guerillakrig knötos organisationens nya trådar
till ett väldigt nät öfver hela Tyskland. I början hände ju att en
sändning »Sozialdemokrater» eller andra förbjudna skrifter uppsnappades vid
gränsen, men det dröjde icke länge förr än »den röda fältposten>, som
Motteler skickligt organiserade, arbetade med en noggrannhet och
punktlighet, som kunde komma statsposten att afundas. Äfven konsten att
dela ut flygblad, innan polisen fick reda på dem, drefs till mästerskap.
Så t. ex. förbjöd polisen i Dresden Bebel att inför sina valmän redogöra
för sitt riksdagsmannaskap. Hans tal trycktes då som flygblad, och en
vacker söndagsmorgon från kl. 7 till 9 voro 30,000 exemplar utdelade
öfver hela Dresden. När polisen kom, var förrådet slut.
Så säkra blefvo efter hand arbetarne i sina operationer att de kunde
tillåta sig att formligen leka med sina förföljare. I febr. 1880 låtsades
t. ex. en partivän i Zürich vilja gå in på att visa polismästaren i Mül-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
