Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufvud», som till hvarje pris måste skyddas — som om män af en
Auers och Fritzsches karaktär funderade på lönnmord! Men det visade
sig snart att detta skamlösa våldsdåd på samma gång* var en kolossal
dumhet. Harmen kallade många, som låtit vapnen sjunka, tillbaka på
deras post i partiet, och insamlingen för utvisningarnas offer, hvartill
Bebel och Liebknecht togo initiativ, knöt de första trådarna till en ny
organisation. De utvisade själfva, och nästan ännu mer deras familjer,
blefvo genom sitt hårda öde agitatorer med större verkan än några
andra. Ej minst viktigt var det omslag som följde i den allmänna
opinionen utom partiet. Framstående frisinnade tecknade nu bidrag åt dessa
socialister, hvilka i deras kretsar dittills efter attentaten varit lysta
absolut i bann.
En annan följd var uppkomsten af två tidningar i utlandet.
Bis-marck styrde om att den socialdemokratiske journalisten Karl Hirsch
blef utvisad från Paris — mot socialismen gjorde de franska och tyska
»arffienderna» gärna gemensam sak; han begaf sig nu, i st. f. till Berlin,
till Bruxelles och utgaf där »Die Laterne», en liten veckoskrift efter
mönster af Rocheforts »Lanterne». Most, som aftjänat ett fängelsestraff,
blef genast utvisad från Berlin; han begaf sig då till London och
grundade »Die Freiheit». Bägge tidningarna begagnade i vidsträckt mån
tryckfriheten mot de tyska makthafvame och började smugglas in vida
mer än som var Bismarck behagligt. Det hjälpte icke att han fick Hirsch
utvisad äfven från Belgien; denne fortsatte sin tidning från London.
Han undvek f. ö. all kritik af partiets uppträdande i Tyskland, medan
däremot Most, som redan förut gjort partiet åtskilliga björntjänster, nu
efter allt hvad han personligen fått utstå skref utan tanke på att andra
kunde få olägenhet af hans språk. Framför allt försvårade detta de
sträf-vanden, som ledande partikretsar i Tyskland fullföljde, att genom en
klok och sansad hållning åter vinna gehör hos de stora massor, hvilka
blindt sköto skulden för attentaten på socialdemokratin. Men Most,
som grundat sin tidning på egen hand, dref allt mera oförtäckt på att
här borde tillgripas en ny, »revolutionär» taktik. Och när Liebknecht i
ett tal i riksdagen betonat att partiet var ett reformparti i ordets
strängaste mening och allt våldsamt revolutionsmakeri idel vanvett, så
be-gynte Most att mot honom och de andra förtroendemännen inom partiet
i Tyskland använda ett språk, som snart måste göra allt samförstånd
omöjligt.
Behofvet af någon enhetlig ledning framträdde emellertid allt klarare.
I de stora tulldebattema våren 1879 kunde partiet icke göra sig gällande
som sig borde. De »färglösa» tidningarna dugde ej att leda, de stora
städernas arbetare kräfde aktion och närmade sig, i brist på bättre, till
»Freiheits» ståndpunkt; en tidskrift, som Höchberg gaf ut från Ztirich,
ökade än mer förvirringen. Ett officiellt partiorgan i utlandet var nu
den enda möjligheten att förebygga splittring. »Die Laterne» hade
upphört, »Freiheit» sjönk allt hastigare till »revolutionärt» smädeorgan mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
