Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
däri fann anledning till nya ursinniga utfall mot de socialdemokratiska
»förrädarne».
Hvad socialistlagens förlängning angick visade det sig snart att den
skulle beviljas, dock med en jämkning på tiden, till 1884. Af de
nationalliberale stod deras gamle ledare Lasker ensam emot hvarje
förlängning, sedan man nu sett hur lagen brukades. På socialdemokraternas
vägnar talade Vahlteich och Bebel, båda betonande att den tyska
socialdemokratin efter sakernas läge och partiets förutsättningar alldeles icke
hade en tanke åt att tillgripa den terroristiska taktik, som i Ryssland
denna tid kraftigt drefs af de s. k. nihilisterna. Vid sista läsningen
talade Hasselmann, men han slöt däremot med vändningen att han
beklagade att hans partivänner tagit afstånd från nihilisterna; efter hans
mening var tiden tvärt om inne att nu gå »från ord till handling». På
den kraftfrasen antogs förlängningen af undantagslagen med den
väldiga majoriteten af 191 mot 94.
Hasselmann hade ej kunnat välja ett olämpligare ögonblick att
proklamera sin särställning inom partiet. Ända sedan 1876 hade han
alltid fronderat, koketterande en smula med »den valkiga näfvens» kult,
men mest som det tycktes af personlig misstänksamhet och intriglusta.
Han borde dock ha kunnat se öfverallt i landet att de tyska arbetame
kräfde politisk aktion, men icke den slags »handlingens propaganda»,
som han vinkade med. En hel rad val efter socialistlagen hade redan
visat att partiets rättslöshet inför polisgodtycket icke kunde hindra
arbetame att strida på sitt gamla fält och att göra det med framgång. I
själfva Hamburg, där Hasselmann gaf ut några »färglösa» tidningar,
eröf-rades med glans en ny valkrets, strax innan Hasselmann höll sitt tal om
»handling». Men detta tal vågade han icke ge ostympadt till bästa i
sina egna blad, och motsättningen mellan det »revolutionära» pratet
och det hållningslösa uppträdandet kom hans anhängarskara att hastigt
glesna. Han fastnade också i förbindelser med »socialrevolutionärer»,
hvilka befunnos vara helt enkelt polisspioner, och trasslade in sig så,
att han fann en skyndsam flykt till utlandet vara det enda rådliga. Hans
väg gick till Belgien och England och snart vidare till Amerika; hans
roll i den tyska arbetarrörelsen var för alltid utspelad.
Med Most gjorde partiet i maj 1880 ett sista försök att uppnå
samförstånd. Man enades i Zürich om att inställa de personliga angreppen
och sakligt diskutera principskiljaktigheterna. Men Most bröt genast
detta aftal och återföll i sin gamla smädarton mot partiets män. Denna
vann dock nu icke bättre anklang än Hasselmanns bfandtal. Most lät
sina anhängare i Berlin räkna sinä röster på hans namn vid ett
fyllnadsval. Partiet hade i den kretsen 1878 nått 3,615 röster, Most fick 1880
summa 203.
Den 20 aug. 1880 öppnades den första hemliga partikongressen
under undantagslagen. Den ägde mm på schweizisk jord. Deltagame
samlades till Winterthur i kantonen Zürich och begåfvo sig därifrån på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
