Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skilda vägar till det gamla obebodda slottet Wyden, ett stycke afsides
från hufvudvägarna. Kongressdeltagarne, 56 till antalet, inlogerades i
det gamla slottskapellet, där halmbäddar voro anordnade, medan en
schweizisk partivän och hans hustru sörjde för mat och dryck. Hvar
och när kongressen skulle hållas visste ingen utom de invigdas krets.
Polisens hela dyrbara spionapparat visade sig totalt ur stånd att skaffa
reda på något.
Wyden-kongressen pågick i fyra dagar under strängt arbete och
delvis lifliga meningsbrytningar, hvilka dock förde till fullständig enighet.
Hvarken Most eller Hasselmann hade infunnit sig, fastän den förre
skrutit vidt och bredt med att han hade ett flertal af partiet bakom sig; i
själfva verket voro af de 56 ombuden från Tysklands alla delar blott 3
»socialrevolutionära», däraf 2 från Berlin. Kongressen antog en
resolution, som på det skarpaste klandrade både Mosts och Hasselmanns
uppträdande och förklarade dem icke längre tillhöra partiet. Äfven de 3
måste erkänna att de spelat falskt och kommit med rent lögnaktiga
beskyllningar mot de ledande inom partiet.
Att tvista oifi de felgrepp som här och där i början gjorts tjänade
ju ej mycket till, men linien för framtiden lades klart i riktning af kamp
mot undantagslagen och ingen undfallenhet. Enhälligt beslöts sålunda
att, då en »laglig» kamp för partiets syften genom denna lag
omöjliggjorts, stryka ur programmet ordet »lagliga medel» och i stället rätt och
slätt förklara att partiet med »alla medel» sträfvade till sitt mål. Det
var det enda värdiga svaret på den rättslöshet, hvari Tysklands
lagstiftare försatt arbetarrörelsen. Man uttryckte vidare sin sympati för de
ryska nihilisternas frihetskamp, men tilläde att- deras metoder icke
lämpade sig för Tyskland. Till partistyrelse utsågs rikdagsfraktionen, och
»Der Sozialdemokrat» erkändes som officiellt partiorgan. I valen skulle
man öfverallt på det kraftigaste deltaga, »af agitatoriska skäl», särskildt
i 1881 års allmänna val. öfverallt skulle partiet gå själfständigt fram,
utan hänsyn till sin fåtalighet, och vid omval mellan motståndare som
regel nedlägga sina röster. Detta sista beslut, ett arf från
Gotha-kongres-serna och föranledt af den borgerliga oppositionens tarfliga hållning,
tolkades dock i allmänhet så, att de mera utprägladt frisinnade vid omvalen
kunde påräkna socialdemokraternas röster.
Bismarcks svar på den samlande mönstringen i Wyden kom i form
af belägringstillstånd öfver Hamburg-Altona. Ett 100-tal partivänner
utvisades på det brutalaste sätt. Många af dem måste begifva sig till
Amerika. Men lederna vacklade ej ett ögonblick, och då riksdagen i mars
1881 diskuterade öfver belägringstillståndet i Berlin och Hamburg, talade
Auer och Bebel med en stolt värdighet, som framtvang själfva
motstån-dames aktning. Inga medgifvanden, men häller inga barnsliga hotelser;
ingen vädjan till medlidandet, men häller inga teaterposer. Det var kort
efter att Alexander II i Petersburg nåtts af terroristernas dödsdom. De
socialdemokratiska talarne vägrade allt instämmande i den förfaselse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
