Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bemstein, som ledde den med lika mycken kraft som konsekvent
hållning, i nära samförstånd med Engels liksom med de ledande tyska
partivännerna.
Bismarck måste emellertid till de förestående valen komma med
något positivt, och det mynnade ut i ett förslag till olycksfallsförsäkring,
som skulle samlas i en riksbank. Arbetarne skulle betala */, af
premierna, utom för de lägsta inkomsterna, då riket skulle träda till.
Motiveringen dröp af »arbetarvänliga» talesätt, af kristendom och humanitet,
och Bismarck själf, som nyss förstört hundratals arbetarfamiljers existens,
drog sig icke för att spela sentimental om »de arflösas» hårda lott. Men
den nya taktiken slog ej bättre ut än att hela bourgeoisin blef stött för
hufvudet, utan att arbetarne i minsta mån ville fastna på limspöet.
Lieb-knecht träffade spiken på hufvudet, då han slog fast att en
»oöfverstig-lig klyfta» gapade mellan socialistlagens upphofsman och de tyska
ar-betame. Och i riksdagen fordrade socialdemokraterna ändringar till
fördel för arbetarne — all möjlighet att ta vinden ur seglen på dem med
sådana förslag visade sig från början förfelad. Slutet på det hela blef
att förslaget föll på oenighet om detaljerna.
Sommaren 1881 sattes äfven Leipzig under belägringstillstånd. Bland
de först utvisade voro Liebknecht, Bebel och Hasenclever. Valkampen
flammade så upp, ytterst häftig. Den bekante nationalekonomen prof.
Wagner agiterade ifrigt för Bismarcks »socialism», men föll ohjälpligt
igenom i alla de fyra kretsar, där han ställt sig som kandidat. Men
framför allt var polisen nitisk. Utvisningarna följde slag i slag, valupprop
beslagtogos, alla arbetarmöten förbjödos, där belägringstillståndet rådde.
En hvar som delade ut flygblad eller t. o. m. bara röstsedlar för
socialdemokratins kandidater häktades; under de sista 14 dagarna före
valen anhöllos af sådan orsak omkring 600 personer. På landsbygden
gingo gendarmer öfverallt i gårdarna och beslagtogo utdelade
socialdemokratiska röstsedlar. Likafullt blef slutresultatet 312,000 röster för
det rättslösa, med alla medel förföljda partiet!
Trots att detta ju var 125,000 röster mindre än 1878 föll det icke
motståndarna in att jubla öfver minskningen. Den fasta kärnan var dem
för hotande stor. »Times» konstaterade att man »i de högsta kretsarna»
var helt bestört öfver ett valresultat, som visade att undantagslagen varit
ett slag i luften och att belägringstillståndet icke häjdade frammarschen.
Den nya fraktionen växte från 9 till 12 man. Före omvalen hade
Wagner och Stöcker — hvilken länkat sin »kristligt-sociala» agitation med
göd framgång öfver i antisemitism — erbjudit socialdemokraterna att
betrygga deras seger i två af Berlins valkretsar mot att de skulle
»erkänna regeringens arbetarvänliga afsikter». Bebel och Liebknecht
afvi-sade dock bestämdt detta anbud, bakom hvilket stod ingen mindre än
Bismarck, som t. o. m. lät vinka med löftet om socialistlagens upphäfvande.
Efter 1881 års val var det uppenbart att man var inne på en god
väg och att »socialrevolutionär» taktik blott kunde leda vilse. Most
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
