Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion för arbetarklassen. Tvärtom var hans beräkning att de omsorger,
som lofvades arbetets invalider, skulle försona de arbetande massorna
med kapitalismens tryck. Hur litet han i verkligheten stod på någon
modärn socialreformatorisk ståndpunkt framgår bäst af att han
samtidigt förbittradt motsatte sig reformer i skyddslagstiftning och
fabriksinspektion.
På våren 1882 kommo de stora förslagen till behandling. Bismarck
gick i elden för tobaksmonopolet, som han förklarade vara god
»socialism», af samma art som bondeemancipation, skoltvång o. dyl.! I »den
borgerliga frihetens» intresse vägrade de liberale. Vollmar utvecklade i
ett berömdt »jungfrutal» socialdemokratins ståndpunkt: ingen hänsyn för
den borgerliga profit, som var hotad, men ändå obevekligt nej till allt,
som under dåvarande förhållanden blott gaf de härskande ökade
maktmedel. Förslaget föll med 276 röster mot 43. Försäkringslagama måste
uppskjutas.
I stället fingo socialdemokraterna tillfällen att tala ett ord med
regeringen om undantagslagarna och belägringstillståndet. Deras förslag
om bådas upphäfvande blefvo visserligen nedvoterade, men Puttkamer
hade heta dagar, särskildt då Grillenberger med sin robusta kraft tog
itu med polisens oförskämda spionväsen. Dag och natt hade partiets
riksdagsmän s. k. »20-groschen-lymlar» i hälarna, och ända in i
riks-dagsrummen följde de efter dem. Från ministerbänken låtsades man
vara helt okunnig om saken, men då lofvade Grillenberger att, om man
inte ändrade system, skulle han lägga en af de där herrarne lHstefvande
till påseende på talarestolen, och han hade varit man att göra det.
Kampen mot spionväsendet var också en hufvudpunkt för »Der
Sozialdemokrat», hvars spridning inom Tyskland trots de stränga straffen
alltjämt växte, men hvartill också kräfdes en hel liten här af energiska,
behändiga och framför allt obetingadt pålitliga partivänner. Att spränga
denna här visade sig öfverstiga polisregementets alla krafter, ehuru man
sannerligen gjorde sitt bästa. Ensamt i Berlin tiodubblades på tre år
den politiska polisens fasta personal, alldeles oräknadt den skara
spets-bofvar, som mot betalning pr gång värnade om samhällets heligaste
grundvalar. En af dessa, en förrymd svindlare vid namn Schmidt, blef
i nov. 1882 afslöjad i Zürich, där han sökt nästla sig in i partikretsar.
Han hade spelat radikal och ville stifta en attentatsfond, men vid
visitation hittades hos honom förtroliga bref från polischefer i Dresden, hvilka
officiellt efterlyst honom för bedrägeri, men i hemlighet sände honom
pängar för hans upplysningar. Efter afslöjningen begaf han sig tillbaka
till Tyskland, där han dock nu måste ställas under åtal för sina
bedrägerier och dömdes till 4 års tukthus. — Detta är blott ett exempel. »Der
Sozialdemokrat» kunde snart uppvakta med ett helt »förbrytaralbum»
öfver polisens kreatur och lockfåglar.
De tyska arbetame kunde i sin kamp undvara de »hemliga
föreningar», efter hvilka polisen snokade, därför att själfva den kapitalisti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
