Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den. Krflger reste hals öfver hufvud till London, lagom för att få veta
att kongressen varit samlad i Köpenhamn och redan fullbordat sina
arbeten.
Den köpenhamnska polisen hade varit lika okunnig om hvad som
försiggick. Ostörd höll kongressen sina möten i den danska
socialdemokratins gamla församlingsbyggnad vid Römersgade 29 mars—2 april
1883. »Den unge danske socialdemokrat», skrifver Borgbjaerg, »hvilken
då fick tillfälle att första gången se dessa män, kände ovillkorligt en
fläkt af världshistoria slå sig till mötes. Då Liebknecht reste sig med
sin kraftiga gråa lejonman var det som om man såg 1848 själf i egen
vördnadsbjudande person, och midt emot honom stod på estraden Bebel,
som i hela sitt utseende med sitt då ännu korpsvarta hår och sitt eldiga
föredrag lifligt påminde en dansk om Georg Brändes. I församlingen
reste sig Vollmars höga gestalt, rak och imponerande fastän han måste
röra sig fram på kryckor. Och längs borden sutto en hel rad af det
tyska partiets välkända, dugligaste män: Auer, Grillenberger, Hasendever,
Frohme, Dietz, Max Kayser, Bios etc. Hela denna samling, det var den
allsmäktige Bismarcks oförskräckta och kloka motståndare, och bakom
dera — det visste man och kände — stod en här, som ständigt växte,
oemotståndligt växte Bismarck öfver hufvudet.»
De 60 tyska delegerade, som samlats från alla håll i riket, hade
själf-klart icke på hotellen uppgifvit sina verkliga namn, så att polisen först
fick nys om deras vistelse i staden kort före kongressens afslutning.
Polisdirektör Crone blef ytterst förfärad och vände sig i sina bekymmer
till kungen. Tidigt följande morgon lät han sina poliser på hotellen
konstatera de »farliga» främlingarnas identitet och meddelade därpå
Liebknecht att kongressen icke kunde få fortsättas. Liebknecht svarade att
förbudet var öfverflödigt; man hade just slutat och ämnade resa hvar
till sitt. Så skedde. Men den tyska polisen svalkade sin harm öfver
att på nytt ha låtit draga sig vid näsan genom att vid tyska gränsen
anhålla 9 af deltagame, däribland Bebel, Auer och Vollmar, och sätta i
gång mot dem den första stora processen för »deltagande i hemlig
förening».
På kongressen hade framgått att partiets allmänna ställning var
förträfflig och att andan kanske var allra bäst där belägringstillstånd var
gällande, öfver 100,000 mark hade influtit på senaste halftannat år för
agitationen. »Der Sozialdemokrat» hade sett sina abonnenter fyrdubblas
sedan Wydenkongressen och gick redan med öfverskott. Dess allmänna
hållning, liksom riksdagsfraktionens, godkändes. Beträffande Bismarcks
»socialreform» uttalade kongressen enhälligt och utan debatt att den,
efter de härskande klassernas uppträdande hittills, hvarken trodde på
deras ärliga vilja eller på deras förmåga; den s. k. socialreformen var
endast ett taktiskt medel för att söka leda arbetame bort från rätta
vägen. Men det var partiets plikt att gentemot alla förslag, som berörde
folkets ekonomiska intressen, likgiltigt af hvilka motiver de framställdes,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
