Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I det längsta ville emellertid motståndame uppehålla det hopp de
sökt hämta ur själfva de socialdemokratiska valsegrama, aft nämligen
dessa skulle »tämja» vilddjuret-arbetarrörelsen. Bismarck själf fann
lämpligt att tala om det parti, som han med undantagslagar förföljde, som
» ett riktigt nyttigt element» och att önska det ännu ett dussin
riksdags-platser. En meningsskiljaktighet inom riksdagsfraktionen om taktiken
gent emot ett förslag om statshjälp till tyska ångbåtslinier öfver
världs-hafven bragte verkligen ett ögonblick också en del partivänner att hysa
farhågor för »parlamentarisk försumpning». Det uppstod en häftig polemik,
hvarvid »Der Sozialdemokrat» tog parti mot fraktionen; denna svarade
med att påminna att det tvärtom var den, som ägde att bestämma
tidningens hållning, hvarpå följde rundt om i riket häftiga protester mot
sådana »diktatorsfasoner». Schismen blef dock hastigt bilagd, å ömse
sidor erkände man att man tagit i för hett och att kampen mot fienden
kräfde fullständig disciplin. Men händelsen var ett förspel till senare
slitningar, hvilka då ej undantagslagens järnband längre höll olika
temperamenter samman kunde göra mera buller af sig, möjligen också klyfva
djupare.
I dagens stora frågor var fraktionens ställning aldrig ett ögonblick
vacklande. Mot det »röfvartåg mot det arbetande folket», för att tala
med Auer, som innehölls i Bismarcks nya höjningar af lifsmedelstullarna,
protesterades energiskt, och likaså mot kolonialpolitiken. Positivt
utpekades vägen genom ett omfattande skyddslagstiftningsförslag, byggdtpå
10-timmars-dag, söndagshvila, förbud mot barn- och vissa slags
kvinnoarbeten, inskränkning i nattarbetet, öfvervakande af alla
arbetsförhållanden genom ett »riksarbetsämbete», arbetskamrar, skiljedomstolar,
minimilön m. m. Förslagets mottagande var betecknande: man började med
att jubla öfver att förslaget skulle innebära att socialdemokratin tog
af-stånd från sina »revolutionära utopier», och man slutade med att
af-visa alltsammans just som »revolutionär utopi».
Den anarkistiska rörelsen lät än en gång tala om sig då
polismästaren i Frankfurt Rumpf i jan. 1885 föll offer för sina lockspionhistorier.
Han fanns en dag dödad med dolk. Vid det attentatet hade polisen icke
haft något finger med, och gärningsmannen blef aldrig upptäckt. På
svaga indicier att ha vetat något om mordet dömde dock juryn en
skomakare Lieske till döden, och denne blef afrättad. Han dog som en
man, och hans förbannelse dref hans anklagare till dårhuset. Straxt
förut hade Niederwald-attentatet afdömts utan att slöjan däröfver
nämn-värdt lyftes. Det medförde fyra lifstids tukthus och två afrättningar,
Köchler och Reinsdorf. Denne sistnämnde lefde sina sista stunder i
sorglös likgiltighet, med en simpel visa på läpparna, och ropade till sist
ett: ned med barbariet 1
Med det industriella uppsvinget i midten på 1880-talet följde en
tillväxt af den fackliga rörelsen samt talrika strejker. Organisationerna
måste försiktigt pröfva sig fram för att ej bli upplösta, men på det hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
