Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den stilen. Den internationella arbetarskyddskonferensen kom verkligen
till stånd i Berlin, men blef till alls ingenting; man gjorde några
platoniska uttalanden, som helt höllo sig inom ramen af bourgeois-välvilja
mot ödmjuka arbetare och icke bragte den verkliga socialreformatoriska
lagstiftningen ens ett tuppfjät framåt. Ån mindre föll det de
maktägande in att t. ex. lätta på de höga lifsmedelstullama.
Icke desto mindre kände man särskildt i Syd-Tyskland starkt att
socialistlagens fall skulle kunna bli utgångspunkt för ett mera positivt
medarbetarskap från socialdemokratins sida i de allmänna
samhällsuppgifterna. I ett stort tal i MUnchen den 1 juni 1891 proklamerade därför
Vollmar om icke en ny taktik, så dock en starkare samling kring de
närmaste målen, hvilka han ansåg vara arbetarskyddets utbildning,
föreningsrättens värnande samt lifsmedelstullamas afskaffande. God vilja
från andra håll bör äfven socialdemokratin möta med öppen hand,
förklarade han. Detta tal föranledde »de unga» att åter höja hufvudet,
pekande på hur den förre radikale Vollmar nu blifvit
fullblodsoppor-tunist. Men äfven i många andra partikretsar uppfattades detta tal som
ett uppgifvande af partiets revolutionära slutmål, och särskildt Bebel tog
illa vid sig Öfver hvad han uppfattade som en farlig afvikelse från den
principiella klasskampstaktiken. Den motsättning mellan Bebelska och
Vollmarska tendenser, som allt sedan dess mer eller mindre tydligt
kunnat märkas inom den tyska socialdemokratin, fick här för första gången
en påtaglig form.
1 Berlin framlade oppositionen sin afvikande mening i ett flygblad,
som vände sig mot partiets hela parlamentariska verksamhet. Det enda
uttalande, hvarpå man härvid kunde stödja sig, var Liebknechts förut
omnämnda tal från 1869, hvilket denne själf för länge sedan uppgifvit.
Då angreppet mot parlamentarismen tydligen var för litet bärande föll
man i dessa kretsar åter tillbaka till allehanda personliga insinuationer
mot partistyrelsen. Det blef på grund häraf nödvändigt att på partidagen
i Erfurt, i okt. 1891, på nytt taga upp till grundligare behandling frågan
om partiets taktik.
Vollmar försvarade i ett lysande tal sitt uppträdande, men
uppenbarligen hade Bebel i deras kontrovers partidagens flertal bakom sig.
De mest ifriga ville ha ett klandervotum, men inför Vollmars bestämda
förklaring att i så fall han komme att draga sig tillbaka från rörelsen
återtogs det förslaget. Annorlunda gick det med opponenterna af
an-tiparlamentarisk riktning. Ställda inför valet att bevisa sina anklagelser
eller offentligt taga dem tillbaka föredrogo de att spela rollen af offer
för majoritetstyranni och utträda ur partiet. Utan hänsyn härtill gjorde
emellertid ett utskott en undersökning och hemställde om uteslutning af
Werner och en tapetserare Wildberger, författare till det berlinska
flygbladet. Med alla röster mot 11 beslöt kongressen i öfverensstämmelse
härmed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
