Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erfurt-kongressen nöjde sig emellertid icke med att fastslå partiets
taktik, den gaf äfven en ny formulering af partiets program.
Gotha-programmet från 1875 hade framgått som en sammansmältning af
Las-salleansk och Marxistisk socialism. Sedan dess hade partiet äfven
teoretiskt gått mycket framåt i klarhet, och hela dess ställning i den
samhälleliga utvecklingen hade blifvit en annan. Ingen röst höjde sig
längre för att behålla kvar de första formler om »produktionsföreningar
med statskredit» m. m., hvilka Lassalle på sin tid ställt upp som lösen
för ett proletariat, som ännu ej kunde tänka sig socialismen som allmän
samhällelig tendens. Å andra sidan hade ännu icke under kampen mot
fienderna blifvit tid för någon själfkritik från socialistiskt håll af
Marxismens kategoriska formuleringar. Enigheten var därför i sak fullständig,
och frågan var blott hur partiets teoretiska ståndpunkt skulle i kortaste
och mest logiska form uttryckas. Bland flera förslag blef i utskottet
Kautskys formulering den grundläggande, och partidagen antog till sist
enhälligt det nya Er/urt-programmet.
Detta börjar med att karaktärisera det nuvarande samhället. Dess ekonomiska utveckling
leder, heter det, med naturnödvändighet till smådriftens undergång; arbetame skiljas från
produktionsmedlen, hvilka bli monopol för ett relativt litet antal kapitalister och jorddrottar.
Stordriften breder ut sig, och arbetets produktivitet ökas, men alla fördelarna häraf monopoliseras hos
de egendomsbesittande. För proletariatet och de nedsjunkandé mellanlagren betyder denna
sakernas gång en allt osäkrare existens, ökadt elände, beroende och utsugning.
Allt skarpare blir motsättningen, allt mera förbittrad klasskampen mellan bourgeoisi och
proletariat. Härtill komma de allt mera härjande kriserna, som visa att privategendom till
produktionsmedlen icke längre är förenlig med dessas lämpliga tillgodogörande och fulla utveckling.
Först med deras öfverförande i samhällelig besittning och varuproduktionens förändring till
socialistisk, för och genom samhället bedrifven produktion, kan hela denna utveckling vändas till
gagn för de nu utsugna klasserna.
Denna samhälleliga omgestaltning innebär frigörelse icke blott för proletariatet, utan för
hela mänskligheten. Men blott arbetarklassen kan utföra den, ty alla andra klasser stå på
privategendomens grund. Arbetarklassens kamp mot utsugningen är nödvändigtvis en politisk kamp,
den kan icke föras utan politiska rättigheter, och öfverförandet i samhällets besittning kan icke
ske med mindre än ätt arbetarklassen är i besittning af den politiska makten. Att göra denna
kamp medveten och enhetlig och visa fram dess nödvändiga mål — det är det
socialdemokratiska partiets uppgift.
Härpå följer proklamerandet af socialdemokratin som internationellt
parti och som kämpe för rätt och frihet för alla, hvarefter programmet
öfvergår till att uppräkna de närmaste politiska och socialpolitiska
fordringar partiet ställer på den nuvarande staten: allmän rösträtt, folkmilis
och mellanfolklig skiljedom, yttrande-, tryck-, församlings- och
föreningsfrihet, religionen privatsak, gratis och obligatorisk folkundervisning,
progressiv inkomst- och arfskatt, effektiv skyddslagstiftning o. s. v.
I snart 15 år har detta Erfurt-program, till hvilket dess författare
Kautsky skrifvit en mycket uppskattad, utförlig kommentar, varit led-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
