Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krig m£tte krossas. Denna process om »judegevären» visade än en gäng
Ahlwardts person , i ytterst motbjudande dager — och änd4‘ valdes han
midt under processen af en konservativ landtb^ets till riksdagen! Det ;
var ett tidens tecken på hur djupt hatet mot den kapitalistiska
korruptionen, låt vara i antisemitismens otympliga form, redan trängt in bland
landsbygdens »småfolk». Det var i rätta stunden Berlinkongressen nyss
beslutat att ägna en lifligare uppmärksamhet åt partiets landtagitation.
Det nya året gick in som det förra med arbetslöshet och nöd;
socialdemokraterna interpellerade om hvad regeringen ämnade göra och
fingo därvid nya tillfällen att visa de härskandes likgiltighet gent emot
folkets intressen. De besvarades med anklagelser för att ej kunna
precisera hvad de själfva ville, och så utspann sig en stor debatt om
»framtidsstaten», där Bachem från centern, Stumm från högern och Richter från
de frisinnade kämpade mot Bebel och ansågo sig ha gått med triumf
ur bataljen. Och då var det Richters ofvan karaktäriserade pamflett som
egenligen lämnade vapen åt dem alla, och ingen af dem förstod att hvad
massorna begära är icke en noggrann utmålning om hur världen skall
se ut om hundra år för att vara ett himmelrike, utan anvisning om
vägen att komma ur det betryck och elände, hvari di nu försmäkta.
Debatten följdes emellertid med det största intresse; meri Bismarck
förklarade brutalt: man kan hvarken. resonnera eller reformera ihjäl
socialdemokratin, men en dag blir man nödsakad att skjuta ihjäl den.
De ökade militärbördor Caprivi begärt och käjsaren förklarat
absolut nödvändiga blefvo emellertid efter långt parlamenterande förkastade
af riksdagen. Svaret kom i form af riksdagsupplösning och nya val.
Valkampen fördes af Caprivi i vida anständigare former än af Bismarck,
men käjsaren höll åter ett af sina revytal och förmanade valmännen att
icke låta sig ledas af »opåkallade». Svaret blef att arbetarpartiet, som
ensamt hade följt en principiell och klar politik, den 15 juni 1903 ryckte
upp med 1,800,000 röster, medan de frisinnade blefvo fullständigt
upp-rifna och i stället antisemiterna mönstrade en ansenlig styrka. I första
valturen eröfrade socialdemokraterna 24 platser och vid omvalen, trots
all borgerlig feghet, 20, en totalvinst alltså på 8 platser. Berlin
eröfra-des så när som på första kretsen, millionärernas stadsdel kring
Thiergar-ten, och nästan alla andra stora städer hissade likaledes röd flagg. Och
reaktionens ansträngningar att få till stånd ett nytt gifvet högerflertal
misslyckades genom socialdemokraternas understöd åt den sprängda
borgerliga vänstern vid omvalen. Eugen Richter, nyss firad som
»för-intare» af socialismen, måste finna sig i att hela hans parti blott fanns
kvar på de »förintades» nåd.
Lika fullt var det borgerliga ^motståndet mot de något jämkade
militära anspråken brutet. Med svag majoritet drefvos dessa i hast igenom.
Caprivi var, trots denna seger åt militarismen, dock alls icke den man
agrarerna fordrade. Junkrame hånade honom som statsmannen »utan
ax och halm» och vände sig särskildt med förbittring mot hans handels-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
