Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yttranden angriper religionen,
monarkin, äktenskapet, familjen eller
egendomen» (!). För att riktigt
illustrera den rättslöshet som
åsyftades väcktes åtal mot Liebknecht,
som råkat vara inne i riksdagssalen
vid ett lefve för käjsaren och då
icke rest sig. Riksdagen vägrade
dock sitt bifall till detta klart
lagstridiga ingrepp i den
parlamentariska okränkbarheten, men fann sig
böra samtidigt öka sin talmans
befogenhet gent emot obekväma
minoriteter.
I jan. 1895 kom lagförslaget till
första behandling. Auer sönderslet
detsamma i ett glänsande tal, som
väckte den storborgerliga pressens
häpnad öfver att »en f. d.
sadelma-kargesäll» kunde åstadkomma något
dylikt. Med skärande skärpa
afslö-jade han den korruption, som de
härskande klasserna finna sig tillrätta i, pa samma gang ae nu
sedeväktare för proletariatet. Han påminde finansministern Miquel om
de dagar, då han var med i »Kommunisternas förbund», och slöt med
en stolt förklaring att fienderna må besluta hvad de vilja,
socialdemokratin är redo till hvarje strid. »Kung Stumm» följde efter med ett
ursinnigt tal, som endast vädjade till den brutala makten; lagen är för
mild, sade han, alla agitatorer borde utvisas och alla socialister beröfvas
sin rösträtt! Bebel måste då pä nytt draga fram färska exempel på
lockspioneri, hvari hr v. Köller var illa komprometterad. »Hvar tre
anarkister äro församlade», sade Bebel, »där finns i regel en polisspion midt
ibland dem». Från centern sade man hvarken klart ja eller klart nej,
och så gick förslaget till ett utskott.
Där ändrades och kompromissades fram och tillbaka, medan
opinionen i landet allt afgjordare tog parti mot hela förslaget. Frisinnade
professorer och präster afgåfvo opinionsyttringar, och en kongress af
stadsfullmäktige i Berlin slöt sig till protesten. I maj kom förslaget till
andra läsning, nedgjordes än en gång och afslogs af riksdagen.
Käjsa-rens kampanj mot »omstörtningen», inledd med Königsbergstalet, hade
gjort ett grundligt fiasko, och hans statsmän, Hohenlohe, Köller och
justitieministern Schönstedt, stodo ohjälpligt blamerade, som de där icke
ens förstått att i en reaktionär riksdag drifva igenom en reaktionär lag.
Käjsaren lät sig emellertid icke nedslås af motgången. Den 2 sept.
var 25-årsdagen af Sedan. Berlins socialdemokrater togo sig friheten
KÄJSAR WILHELM MED SIN
KARKARS SVÄRD.
»Det »r för stort!»
(L’Assiette du Bettrre.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
