Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att protestera mot nationalismens festjubel genom att sända en
telegrafisk hälsning till sina franska bröder och partivänner. Käjsaren svarade
med ett tal mot »det band människor, som inte äro värda att bära det
tyska namnet. Må folket finna kraft att visa tillbaka sådana oerhörda
angrepp! Men sker det icke, då kallar jag eder (preussiska gardet) till
värn mot den högförrädiska skaran, att föra en kamp som befriar oss
från slika elementer.» Käjsaren beledsagade dessa ord med ett slag på
sabeln, hvartill »Neue Zeit» skref:
»Det finns intet land i världen, där den modärua arbetarrörelsen utvecklar sig så fredligt
och lagligt, så fri från alla excesser som i Tyskland. Det finns häller intet land i världen, där
furstame så ofta lofva att kunna med vapenmakt slå ned den största kulturrörelse i
världshistorien. I denna signatur på tyska förhållanden skola vi segra.»
Detta tal var signalen till en storm af åtal för majestätsbrott, beslag
på tidningar m. m. dyl. Äfven »Vorwärts» gick det ut öfver, och den
Bismarck’ska »hvita skräcken» syntes ha kommit igen. En fabrikant i
Frankfurt blef en dag mördad, och käjsaren skyndade genast att beteckna
honom som »ett offer för den af socialdemokratin ledda
revolutionsrörelsen». Men han hade åter otur. Det visade sig att mördaren varit
sinnessvag.
Partikongressen i Breslau öppnades af Liebknecht med ett
hälsningstal, hvari han konstaterade att socialdemokratin icke lät sig skrämmas
från sin väg, äfven om den som hotade hade än så många bajonetter
till sitt förfogande. Detta värdiga svar på käjsarens personliga angrepp
föranledde ett åtal för majestätsbrott, och Liebknecht blef mycket riktigt
dömd, till 4 månaders fängelse. Kongressen, som f. ö. ägnade en
storartad hyllning åt Fr. Engels’ minne — han hade aflidit i London den
5 aug. 1895 — sysselsatte sig hufvudsakligen med jordbruksfrågan. Mot
det förslag till agrarprogram, som utarbetats efter Frankfurtkongressen,
hade rest sig en stark opposition, då det ansågs göra för stora
medgif-vanden åt bondeskyddet och statssocialismen. Det blef också i Breslau
afslaget, men i en motiverad resolution, som erkände att jordbruket har
sina egna, från industrin skiljaktiga lagar och anbefallde frågan till
fortsatt ingående studium. Likafullt hade denna återgång till ett mera
absolut åskådningssätt sina efterverkningar. Partiets 5 representanter i
bayerska landtdagen protesterade och förklarade sig ämna fortsätta sin
hittills följda taktik, som bl. a. nyligen gjort dem mycket populära i
landet för den kraft, hvarmed de beifrat ett brutalt gendarmöfvervåld mot
fattiga bönder, hvilka tillämpat sin sedvanerätt att i en skog taga ved till
husbehof.
»Septemberkursen» fortgick emellertid med all skärpa. I Berlin
dömdes en socialdemokratisk journalist till */, års fängelse för att han
kallat den minneskyrka öfver käjsar Wilhelm I, till hvars uppförande
käjsaren anslagit inkomsten af sin »Sång till Ägir», för »Ägirkyrkan».
I nov. ägde i Berlin en mängd husundersökningar rum, och 11 »social-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
