Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver en sådan slags kristendom. Stumm manade till kamp mot den
liksom mot socialdemokratin, och käjsaren fann sig föranlåten att i ett
telegram beteckna den som »nonsens». Det preussiska öfverkyrkorådet
grep in; prästerna förbjödos att gifva sig ut på socialpolitiska
stridsfrågor och särskildt att bevista socialdemokratiska möten. Rörelsens
ledande män ställdes sålunda inför valet att lämna antingen sina platser
eller sin politik. En del af dem valde verkligen det förra och försökte
nu att bilda ett nytt politiskt parti; men då behöfde man en vidare
basis än den religiösa personliga öfvertygelsem Det kristligt-sociala
partiet förvandlades under Naumanns ledning till ett national-socialt, med
starkt betonande af de nationella uppgifternas lösning, d. v. s. af
mili-tarism, kolonialpolitik och käjsardöme. Allt efter som den nationalistiska
andan inom partiet växte, blef dess kampställning mot socialdemokratin
starkare. Ännu samma år som man stått sida vid sida i Hamburg trädde
klyftan fram med all tydlighet. Käjsaren begärde 182 mill. mark till
nya krigsfartyg och hotade riksdagen med ett stort »kladderadatsch», om
den icke ville ge honom pängarna. De national-sociala gingo ut bland
massorna som ifriga agitatorer för »marinismen» och Tysklands ställning
som världsmakt, men det visade sig nu att icke ens deras pröfvade
intresse för sociala reformer kunde göra arbetarne mjuka för den nya
agitationen. Socialdemokratin stod skarpt som motståndare till alla
flottplaner, och käjsarens hotelser mot riksdagen upptogos af Vollmar på
ett effektfullt sätt till bemötande. Massorna följde socialdemokraterna,
och det blef en klen tröst att riksdagens flertal till sist verkligen
beviljade 58 mill. till flottan. De nationalsociala hade som politiskt parti
genast begynt med lik i lasten; 1898 års val visade deras illusioners
bristning, och 1903 var nederlaget till den grad förkrossande, att
Nau-mann själf erkände striden som hopplös och nedlade hela försöket med
politisk partibildning.
Det stora fiaskot med »omstörtningslagen» hade emellertid icke
af-kylt regeringens nit. Då riksdagen visat sig så genstörtig borde väl
åtminstone preussiska landtdagen vara medgörlig; där funnos ju inga
socialdemokrater. Ett förslag till en s. k. »anarkistlag» blef mycket riktigt
framlagdt därstädes. Det gick ut på att ge polisen rätt att upplösa alla
sådana föreningar, »som hotade statens och samhällets säkerhet». Fast
den icke själf kunde direkt föra striden i landtdagen mot denna
godtyckeslag, tog dock socialdemokratin genast ledningen af den allmänna
opinionen, som .växte fram mot densamma. Riksdagsgruppen manade
i ett upprop alla med någon känsla för krafvet på frihet att energiskt
motsätta sig detta reaktionens nya försök. »Ginge det efter
junkerpar-tiets önskningar, så skulle snart kasämlydnadens och kyrkogårdens ro
härska i Tyskland», heter det i detta manifest.
Regeringens hopp om att kunna samla alla borgerliga partier om
dess tänjbara förslag kom under dessa förhållanden alldeles på skam.
Trycket af den allmänna meningen gaf ryggrad för tillfället äfven åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
