Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket tama frisinnade. Lagförslaget föll i landtdagen med 209 röster
mot 205.
Att regeringen hade så afgjord otur med sin spekulation i
anarkistskräck berodde nog till icke ringa del på att én ny sensationsprocess
visat allmänheten med hvilka medel »samhällsbevarame» opererat. Själfva
chefen för hemliga polisen, en af socialdemokratins gamle förföljare v.
Tausch, måste ställas inför rätta som åtalad för mened af
utrikesministern v. Marschall. Denne påstod att Tausch med tillhjälp af sina
polisspioner förföljt och baktalat honom och lät f. ö. ganska tydligt förstå,
att Tausch i sin tur blott varit verktyg åt en ännu högre, käjsarens
gunstling grefve Eulenburg. Inför domstolsskranket måste i denna
skandalprocess passera en lång rad ljusskygga och fläckade personer, som på
olika sätt stått i den politiska polisens tjänst. En bland dem som
dömdes var en konservativ journalist vid namn Ltltzow; men i motiveringen
till domen anfördes öppet som förmildrande omständighet att han i följd
af sin- förbindelse med polisen »nästan omöjligt kunnat bevara en
hederlig karaktär». Tausch själf blef frikänd, och kort därpå tog Marschall
»af hälsoskäl» afsked.
Partikongressen i Hamburg i okt. 1897 hade till främsta uppgift att
förbereda de kommande riksdagsvalen. Den riksdag, som led mot sitt
slut, hade med alla reaktionära tendenser dock icke haft något fast flertal
för de glupskaste agrariska krafven. Det var ingen utsikt att den skulle
gå med på vare sig handelstraktatemas upphäfvande eller väsentliga
höjningar i spannmålstullarna eller hindrande af landtarbetarnes
flyttnings-rätt eller att deq skulle vilja röra vid den allmänna rösträtten. Men så
mycket ifrigare var junkerpartiet på att få det bättre förspändt i den
kommande riksdagen. Bönderna smektes och lockades på alla vis, man
opererade med ett enkom »bondeförbund», naturligtvis med höga
spannmålstullar som främsta programpunkt. Att de sociala krafter, som
företräddes af den civila, militära och kyrkliga byråkratin, i det stora hela skulle
stå till tjänst för junkerönskningarna låg i Preussen i sakens natur. Men
äfven den antisemitiska småborgarrörelsen, som i sin oklarhet vände all
sin förbittring mot det mer eller mindre judiska storkapitalet i industri
och handel och hvars ideal var skråväsendets återställande i dess gamla
härlighet, kunde man räkna på långa stycken. Med allt detta var dock
uppenbart att utan en intimare samverkan med de storindustriella skulle
junkrarnas fälttåg icke lyckas. Dock — mot en sådan samverkan stod
ej annat i vägen än att hvardera parten hälst ville ha hela kakan ensam.
Finansministern Miquel, hvilkens stjärna alltjämt steg hos käjsaren,
tröttnade icke att förehålla dem det okloka i en sådan tvist och föreslå
gemensam aktion. De gamla partierna voro i f. d. kommunisten Miquels
ögon endast tomma namn, nya bildningar måste ske efter rent
ekonomiska gränslinier, men först och främst borde alla »statsuppehållande»
partier samlas mot socialdemokratin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
