Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Själf kritik och segrar.
(1898—1900.)
Stuttgart-kongressen. — »Revisionismens» framträdande. — Bernsteins »öppna bref». — >Vi
äro hvad vi varit.» — Bernsteins bok. — Medelklassen försvinner icke — vänta icke pi
»sammanstörtandet»! — Finnas förutsättningarna ännu?—Demokratiseringens betydelse. — Kautskys
antikritik. — Katastrofteori med modifikation: en »skildring i stenstil». —
Kapitalkoncentreringens verklighet. — Fysiskt och socialt elände. — Revisionismen som konjunkturdoktrin. —
Kongressen i Hannover. — Bebels 6-timmars tal. — En försonlig resolution. — Liebknecht om
»framtidsstaten». — Käjsar Wilhelms Palestina-färd. — De Köllerska utvisningarna. —
Löbtau-domen. — Tukthuslagen och dess ömkliga fall. — Ämbetsmanna- och universitetsfriheten i
Tyskland. — Kampen om lex Heinze. — Litteratur och konst revoltera. — Nietzscheanismen. —
Obstruktion i riksdagen. — Kongressen i Mainz. — Liebknechts död.
Den socialdemokratiska partikongress, som närmast skulle ge svaret
på de käjserliga hotelserna från Oyenhausen, hölls i Stuttgart den 3—8
okt. 1898. Den öppnades med en praktfull fest i stadens cirkus. Bland
de röda fanor, som smyckade kupolen, lästes sentenser, anspelande på
dagens situation, t. ex. denna: »Mot stora världsidéer kämpar makten
fåfängt.» En afsevärd del af förhandlingarna ägnades också åt partiets
hållning gent emot den väntade strejklagstiftningen; man stod absolut
enig om att den kastade handsken skulle upptagas och kampen föras
med allt eftertryck.
En punkt där meningarna däremot brötos var frågan om deltagande
i de preussiska landtdagsvalen. Detta Bernstein’ska förslag, bestämdt
afvisadt af kongressen 1893, hade under årens lopp vunnit allt mera
gehör, särskildt ute i landet, medan Berlins partivänner höllo fast vid
partitraditionen att »radikalt» hålla sig borta från »det eländigaste af alla
valsystem.» Beslutet blef denna gång en kompromiss; hvarje särskild
valkrets fick afgöra om den ville vara med eller icke.
Det blef dock hvarken denna fråga eller ens den för ögonblicket så
aktuella kampen mot tukthuslagen som gaf Stuttgart-kongressen dess
märkligaste prägel. Denna fick den af att vara det första större
bataljfältet, där den s. k. revisionistiska riktningen inom partiet sökte
framföra och försvara sina afvikande teoretiska meningar och på dem grunda
en konsekvent reformatorisk taktik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
