Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion») äro att uppfatta som historiska processer, hvilka oundvikligt föresti, men hvilkas former
och hastighet icke kunna förutses. Den Marx’ska teorins riktighet beror icke på större eller mindre
sannolikhet för katastrofer, utan endast på utvecklingens riktning.»
Hur förhåller det sig då med den fortgående kapitalkoncentreringen?
Bernstein har förut själf med stöd af siffror från 1895 framhållit att */s>
om icke % Tysklands industriella produktion faller på stordriftens
konto; ännu 1882 kom blott hälften därifrån. Antalet smådriftsaffärer är
visserligen ännu mycket stort, men de personer, som där sysselsättas,
ha från 1882—95 gått tillbaka från nära 2/s af hela den industriella
befolkningen till mindre än hälften. Men härtill kommer att en mängd
sådana småaffärer äro proletariserade och faktiskt beroende af
storkapitalet. »Hur många af de 200,000 små värdshusaffärema komme icke
faktiskt under statsdriftens bestämmanderätt, om man blott gjorde de 300
största bryggerierna i Tyskland till statsegendom? Produktionens
öfverförande i samhällets hand kräfver ingalunda att stordrift är genomförd
på alla områden.» Sannt är, att jordbruket visar en annan och mera
invecklad bild, men Kautsky menar att denna näringsgrens och dess
befolknings betydelse för hela samhällets gestaltning är i aftagande. Å
andra sidan visa den senaste tidens karteller och trustar hur riktigt Marx
dömt om kapitalets koncentrering.
Att antalet kapitalister ökas har Marx icke förnekat, säger nu
Kautsky (man jämföre dock uttalandena i Stuttgart); men samtidigt växer ju
proletariatet, och däri ligger den skärpta motsättningen mellan klasserna.
Inkomststatistiken t. ex. från Sachsen visar just denna bild: de bättre
ställda arbetarlagren ha växt från 1879—1894 med 116 proc.,
mellan-lagren med 73 proc., men sedan de rikliga inkomsttagarna med 154 och
millionärerna med 272 proc. (Genomsnittsökningen för hela
befolkningen stannar dock vid 37 proc., hvarur sedan Bernstein i sin tur drar
slutsatsen att mellanlagren ändå hastigt ökas.) Aktiesystemet visar visst
icke, utvecklar Kautsky vidare, någon ökning i antalet besittande; det
visar blott att aktieformen blifvit den gängse egendomsformen, som
tvärtom just möjliggjort en raskare uppsugning af småkapital i de storas
tjänst. Han framhåller hvilket fruktansvärdt slöseri i alla riktningar, äfven
utom den direkta lyxkonsumtionen, som går öfver alla rimliga gränser,
vårt nuvarande system för med sig: de nya produktionsredskapen, nya
länders »civilisering», kostnaderna för militarismen, för storstadslifvet,
för nya moder, för periodisk arbetslöshet. Han medger att
arbetarklassens lefnadsställning på det hela är högre än för 50 år sedan, dock
visst icke så mycket bättre som det ser ut på pänningelönerna, och han
betonar att samtidigt — för att anföra Sidney Webb — »fattigdomens
djup är lika stort som någonsin och dess utsträckning lika stor eller
större»; om det fysiska eländet gått något tillbaka, så har det sociala
växt: motsatsen mellan kulturbehofven och medlen att tillfredsställa dem
ökas, arbetarnas relativa andel i den produktmassa de skapa sjunker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
