Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är sannt att en ny mellanklass uppstår, »de bildade klasserna», men
äfven där pågår proletarisering, och den kapitalistiska ordningen har ej
mycket stöd att därifrån påräkna. Hvad kriserna angår, så kvarstår ju deras
verkan att skärpa klassmotsättningarna vare sig de behålla sin gamla
periodicitet eller antaga delvis nya former; men Kautsky bestrider
energiskt att någon socialdemokrat väntar på en kommande världskris som
den stora förlossaren.
Då sålunda den ekonomiska utvecklingen efter Kautskys mening
fortgår just i den riktning Marx angifvit, så finnes intet skäl att ändra
programmets grundlinjer. I Erfurtprogrammet finnes icke ett ord om en
nödvändigt kommande katastrof. Alla äro vi ju f. ö. ense om det sociala
reformarbetets nödvändighet. I perioder af industriellt uppsving och
politisk reaktion betonas detta starkare, och man tviflar på möjligheten af
stora politiska förändringar, »katastrofer». Detta är just hvad Bemsteint
gifvit uttryck åt, och det stämmer med ögonblickets situation. Men hans
fel är att han vill proklamera ställningen för dagen som samhällets
normala tillstånd, hvilket är en orimlig optimism. Socialdemokratin bör
däremot som hittills anpassa sin taktik efter situationen, hvarken enbart
lägga den för katastrofer eller för fredligt detaljarbete under alla
förhållanden. Och genom att förblifva det kämpande proletariatets klassparti
afstår den ingalunda från positiv verksamhet. Men upptoge den i sig
andra klasser så, att den ville föra äfven deras klasstrider, så skulle den
förlama sin angreppskraft och sin enhetlighet. Ett folkparti, där
bonde-och småborgarintressen öfvervägde, måste med all sin arbetarvänlighet
dock stanna på den fria privata produktionens mark, medan däremot ett
proletariskt parti, hur fredligt och »organiskt» det än gör sin makt
gällande, måste sträfva till att öfverföra de stora kapitalistiska monopolen
i samhällets besittning och att afskaffa den arbetslösa reservarmén, tvänne
åtgärder som träffa det kapitalistiska produktionssystemet i hjärtat och
Innebära en social revolution, icke blott en demokratisk-socialistisk reform.
Så se vi uppfattningen om slutmålet återverka äfven på ögonblickets
taktik. Arbetarklassen är visst icke fri från fel och svagheter, men här
är icke fråga om en ideal måttstock, utan om jämförelse med andra
klasser, och då håller den måttet. Låt ej i dagens nödvändiga småomsorger
blicken bli skymd för dess historiska uppgift, och må ingen ängslan
att möjligen segra för tidigt förlama kampens energi!
Vi ha så utförligt åfergifvit dessa bägge arbetens innehåll, därför att
de bilda utgångspunkten för den ännu i dag lika om icke mera
utpräglade motsättningen mellan »revisionistiska» och »radikala» tendenser
inom den tyska socialdemokratin. Blott få veckor sedan Kautskys skrift
förelåg höll partiet, i okt. 1899, sin årskongress i Hannover, hvilken helt
och hållet behärskades af dessa inre stridsfrågor. Bebel höll där ett
lysande 6-timmars-tal mot de Bernsteinska nyheterna. Med utförlig
statistik sökte han visa storindustrins öfverhandtagande och de mindre
affärernas tillbakaträngande. De s. k. själfständiga småhandtverkarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
