Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åter kunde redan vid 1904 års slut mönstra 725 föreningar med 650,000
medlemmar och öfver 200 mill. mark i omsättning.
Här kan blott antydningsvis slutligen erinras om det ofantliga och
framgångsrika arbete, som i Tyskland nedlagts på den kommunala
socialpolitikens fält, öfverallt med den socialdemokratiska arbetarklassen som
drifvande kraft, om också här äfven åtskilliga social-radikala krafter från
de bildade borgerliga kretsarna medverkat till hvad som vunnits. I
kommunalstyrelserna rundt hela Tyskland, både i städerna och mångenstädes
på rama landsbygden, ha socialdemokraterna vid valen trängt in och
börjat i praktiken genomföra den ena eller andra delen af sitt
kommunalprogram: billiga bostäder, goda kommunikationer, bespisning af
skolbarnen, goda vilkor för stadens arbetare, trädgårdskolonier o. s. v.
Året 1902 fylldes väsentligen med kampen mot brödfördyrama.
Agrarernas fordringar kände ingen gräns, men desto starkare gick den
socialdemokratiska agitationen fram öfver hela Tyskland.
En dramatisk episod i slutet på året göt blott ytterligare olja på
elden. »Vorwärts» utpekade den bekante kanonkungen Krupp som en
af dem, hvilka hemfallit till perverst könslif, särskildt i det lif han
förde i sin villa på Capri. Dagen därpå dog Krupp plötsligt, efter
uppgift af slag på grund af sinnesrörelse öfver hvad som offentliggjorts.
Käjsar Wilhelm, som varit den aflidnes synnerligen gode vän, förlorade
alldeles besinningen och gick i god för angreppets gemena lögnaktighet
på ett särdeles uppseendeväckande sätt Han kom själf till begrafningen
och höll på bangården i Essen till de där samlade arbetame ett
våldsamt tal mot dem, som »från sina redaktioners säkra gömslen måttat
förgiftade pilar» mot hans aflidne vän. »Ingen hederlig tysk arbetare
kan vidare ha något att skaffa med upphofsmännen till ett så skamlöst
dåd. Enhvar som icke skär af hvarje samband mellan sig och dem,
han gör sig till deras medbrottsling». Käjsaren glömde i hettan att den
ende som verkligen talade från oansvarighetens »säkra gömsle» var
han själf — något svar på tal i lika tonart, som den han anslagit, var
ju i Tyskland omöjligt. Men han fortsatte lika fullt i samma stil. På
bangården i Breslau tog han emot uppvaktning af en af några
fabrikanter arrangerad »arbetardeputation» och utgöt sig då på nytt öfver dessa
»hätska uppviglare, som voro ovärdiga att bära det tyska namnet». I
stället för att låta sig »utsugas och trälbindas» af dessa förförare, borde
arbetame sända till riksdagen »duktigt folk ur sin egen krets, verkliga
arbetare» — en önskan, som käjsaren vid de förestående valen skulle
komma att få uppfylld långt mer än han tyckte om.
De stora industribaronerna begagnade naturligtvis tillfället att
försöka om icke käjsarens ord kunde göra något intryck. I Bochum,
Magdeburg, Stettin m. fl. orter tvungos arbetame vid äfventyr af afsked
att skrifva under adresser till käjsaren, där de fingo tacka honom för
hvad han sagt och begära en ny undantagslag mot sig själfva! Den
20-årige kronprinsen ville inte vara sämre än fadern, utan brukade offent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
