Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen uttrycket »de eländiga» om de tyska socialdemokraterna, hans
blif-vande rikes största parti! Men hetsjakten fick denna gång en lika hastig
som snöplig afslutning. »Vorwärts» skötte sitt försvar mot käjsaren
såväl som mot öfriga angripare med öfverlägsen talang och så verksamt,
att den process, som inledts mot tidningen, blef plötsligt nedlagd, på
anmodan af familjen Krupp. Hvad som sagts om den döde
kanonkungen hade alltså varit sanning, den »svärtade» privatmannen stod icke
att rädda, och hvad värre var, det bevisades att han icke häller som
ar-betsgifvare hade varit något att hålla på, ty hans en tid mycket utpuffade
gåfvor till hans arbetares bästa visade sig också vid närmare granskning
vara föga bevändt med.
Därmed var dock denna affär ännu icke slut. Om yttrandefriheten
i pressen var starkt kringskuren, så återstod riksdagens talarestol.
Voll-mar drog först där fram käjsarens angrepp, men talmannen, grefve
Bal-lestrem, ingrep med mycket stor hetta och tog ordet ifrån honom. Men
dagen därpå hade han blifvit mera osäker och vågade ej hindra Bebel,
när han i ett glänsande, stort tal den 22 jan. 1903 gisslade fegheten
och slafsinnet hos de härskande klasserna och därvid också i de
skarpaste ordalag, men med oangriplig form, tillbakavisade de käjserliga
beskyllningarna mot socialdemokratin. Omedelbart därefter nedlade
Balle-strem sitt uppdrag som talman.
När detta skedde hade majoriteten redan lyckats bärga sin tulltariff
i hamn. Det hade sett mörkt ut, när riksdagen på hösten 1902
sammanträdde, och efter vanlig ordning skulle det häller icke ha varit möjligt
gent emot en energisk minoritet, som var besluten att bruka alla lagliga
medel, äfven obstruktionen, för att hindra detta attentat mot folkets pung.
Men sedan majoritet och regering kommit öfverens under utskottsarbetet
hade man icke från den sidan längre något intresse af en verklig debatt
om tariffens olika punkter. Man gjorde därför våld på arbetsordningen
och föredrog hela tulltariffen i ett, till antagande eller förkastande. Det
behöfdes dock ytterligare en extra ökning af talmannens makt för att
besegra oppositionen. Genom sådana medel trumfades förslaget igenom
i andra läsningen, och hela tredje och sista läsningen skulle ha
undangjorts på en liten stund, om icke socialdemokraterna där sändt i elden
en af sina uthålligaste talare, Antrick, hvilken ensam höll ut i 8 timmar
och därmed åtminstone uppsköt den slutliga omröstningen till
morgontimmarna den 14 dec. Då hade tullmajoriteten, sammansatt af de
konservative, centern och de nationalliberala, omsider segrat, delvis tack vare
stöd äfven från Eugen Richters »frisinnade», hvilka hjälpte till att
försvara kuppen med arbetsordningens ändrande. Men denna seger skulle
bli reaktionen dyrköpt.
De nya valen ägde rum den 16 juni 1903. Socialdemokratin hade
egna kandidater i hvarenda tysk valkrets så när som på en.
Agitationen mot brödfördyrarne hade kallat till valurnorna 91/* millioner tyska
valmän, och af dem röstade 3,011,114 på socialdemokratins kandidater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
