Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gerliga samhällsordningen till en socialistisk och som sålunda är revolutionärt i ordets bästa
mening, skulle träda ett annat, som nöjde sig med att reformera det borgerliga samhället.
Klassmotsatserna förminskas icke, de skärpas, och få icke villas bort för att underlätta närmande till
borgerliga partier. Partiets ökade parlamentariska makt bör för framtiden som hittills användas
till upplysning om socialdemokratins mål och till kraftigaste bevakande af arbetarklassens
intres-V sen, till vidgande och tryggande af politisk frihet och lika rätt för alla, till energisk kamp mot
militarism och kolonialpolitik, mot förtryck och utsugning i alla former, till utvidgning af den
sociala lagstiftningen och till fyllande af arbetarklassens politiska och kulturella uppgifter.
Hur litet dessa uttalanden, trots den agressiva tonen, kunde vara
ägnade att göra slut på de meningsbrytningar, hvaröfver man klagade,
framgår bäst af att det stora flertalet revisionister röstade för denna resolution*
enär de alls ej ville medgifva att en sådan revisionism, som resolutionen
fördömde, ens fanns inom partiet. De ville visst icke gå det bestående
till mötes eller nöja sig med ett reformeradt borgerligt samhälle.
Visst är att de häftiga och personliga sammandrabbningarna i
Dresden väckte djup förstämning i vida partikretsar, där man väntat sig helt
annat af »segerns partidag.» Så mycket verkade denna stämning, under*
struken af upprepade förluster vid fyllnadsval, att en fortsättning i samma
tonart icke vidare förekommit. Båda de följande kongresserna, i Bremen
1904 och Jena 1905, ha varit ägnade åt praktiskt arbete, och man skulle
ha kunnat hoppas att de inre motsättningarnas värsta bitterhet varit öfver*
vunnen med Dresden-explosionen, därest icke krisen i »Vorwärts»’
redaktion i okt. 1905 tyvärr visat att verklig enighet ännu är långt borta.
Men den tyska socialdemokratin har förvisso icke genomgått fyra
årtiondens oaflåtliga strider och därunder förstått att växa från en liten
skara propagandister till sitt lands mäktigaste och största parti med
millioner valmän bakom sig, för att sedan, just när allt synes mest löftesrikt,
slita upp sig själf i inbördesfäjder. Den tyska arbetareklassens mognad
och disciplin skall helt visst nu som alltid förut öfvervinna alla
svårigheter och på nytt samla alla goda krafter, »radikaler» och »revisionister»,
i gemensam kamp för partiets stora mål: att frigöra Tysklands folk från
kapitalismens och militarismens ok och leda det till en ny, högre
utveckling under socialismens fana.
MILITARISMENS SISTA FÄRD.
(Der wahre Jacob.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
