Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det var inte nog med denna åtgärd. Så snart
skeppningssä-songen började nedsattes helt godtyckligt arbetarnes löner med 15—20
procent, så att daglönen för 12 timmars arbete blef sänkt till mellan 90
Öre och 2,so. Med de dyra lefnadsförhållandena i Norrland och i
betraktande af de arbetslösa vintrarna var lönen redan förut en svältlön och
blef det nu i ännu ohyggligare grad.*
Ett spontant missnöje växte fram, helt naturligt, enär arbetarna
resonerade som så, att skulle de ändå svälta så var det lika bra att göra
ingenting. I alla fall måste de våga en dust för sitt lifsintresse, och de kände
med sig att häri voro de eniga som en man. Någon ledare fanns icke,
någon organisation icke heller, ej ens en hemlig, men missnöjet formade
sig till en gemensam aktion för brödet och rätten. När riksdagen
beviljade lånet till sågverksindustrins stödjande så skulle väl äfven
arbetarna inom denna industri ha någon nytta däraf, menade de, och så enade
de sig i krafvet på att återfå den lön de haft året förut. Och med denna
lösen gingo de ut i striden.
Måndagen den 26 maj 1879 kl. 8 på morgonen inställde sig en af
bräd-gårdsarbetarna utsedd komité af fyra personer på Heffners & comp. kontor
utanför Sundsvall. De framförde arbetarnas fordran på fjolårets lön, men
affärdades snöpligt. Ryktet spred sig härom och samma dag samt dagen
därpå blef arbetet nedlagdt vid de flesta sågverken i trakten. Från
sågverken rundt om tågade arbetarna under provisoriska röda fanor i stora
grupper in till Sundsvall, där de slogo ned å skarpskyttelägret. De
uppträdde absolut fredligt — sjöngo psalmer och åhörde predikningar — men
de rustade sig till uthållighet i striden för brödet. Det hela verkade
fältläger. Allt flera grupper arbetare kommo och slogo sig ned omkring sitt
sågverks fana, bevakningskedja organiserades kring platsen och
expedi-tionskårer utsändes. På de strejkande arbetarnas egen begäran stängdes
krogama och öppnades först efter strejkens slut.
Andra dagen stodo bortåt ett 30-tal sågverk öde, och då voro
samlade på lägret väl 1,000 strejkande arbetare. De företogo en
demonstration genom stadens gator och åter tillbaka till strejklägret, därifrån hela
strejkens administration leddes.
Så anlände dåvarande landshöfdingen i Västernorrlands län, Curry
Treffenberg, till staden, åtföljd af ett 100-tal indelta soldater med befäl.
Han begaf sig ut till strejklägret och höll där ett tal till arbetarna och
uppmanade dem energiskt att gå tillbaka till arbetet, men förgäfves. De
följande dagarna underhandlades och rådslogs mellan landshöfdingen och
sågverksägarna och mellan dessa och arbetarnas deputationer, men allt
* Berättelsen om hur skogsarbetarna den tiden förtjänte stora pängar och läto champagnen
rinna i strömmar var nog mera legend än verklighet. Någon gång bornerade naturligtvis dessa
arbetare, då de från skogarnas karga lif kommo ned till »kulturen», men i allt fall gäller detta
endast skogsarbetarna, icke sågverksarbetama. Dessa sistnämnda hade inte större löner än dem
vi hår anfört.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
