- Project Runeberg -  Socialdemokratiens århundrade / Band 2. Tyskland, Sverge, Danmark, Norge /
393

(1904-1906) [MARC] Author: Hjalmar Branting
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utan resultat. Den gamla lönen och full amnesti var de strejkandes
villkor, och från detta ville de icke vika.

Så kom ett telegram från kung Oscar till k. befallningshafvande att
»lugna alla välsinnade och varna alla orostiftare, ty långmodigheten måste
hafva en gräns. Kanonbåtar och militär komma.» De kommo också.
Ångaren »Thule» kom först med 300 gardister och befäl från 2:a gardet
i Stockholm, med dåvarande major Rudbeck som chef. Truppen hade
med sig 50,000 skarpa patroner. Därefter kommo några hundra man ur
Helsinge regemente, också med skarpa patroner, samt till sist, på
strejkens sjette dag, de utlofvade kanonbåtama, 6 till antalet, samt 300 mans
besättning. Truppförstärkningar kommo för öfrigt då och då, så att den
militära styrkan slutligen kunde anslås till ungefär 1,000 man och 6
kanonbåtar.

Landshöfdingen var ofta ute till lägret och höll en mängd tal, men
fortfarande förgäfves. Arbetarna ville icke återgå förrän de blifvit
garanterade den lön de haft förut.

Men så beslöt landshöfdingen att ta i med hårdhandskarna. Tisdagen
den 3 juni, tredjedag pingst, gafs order till cernering och 500 man militär
marscherade ut till strejklägret och omringade i en hast detta. Från
sjösidan ångade kanonbåtarna upp och vände sina kanonmynningar mot
arbetarmassan. Och så anlände landshöfdingen och en mängd
myndigheter till platsen, där hr Treffenberg höll ännu ett nytt tal. Han ålade
enhvar ovillkorlig lydnad vid äfventyr af att nedstickas eller skjutas. »Ingen

må våga sig genomtränga cemeringskedjan.–-I edra leder finnas

personer som lefva af rof, eländiga, pliktförgätna varelser, som genom

sina djäfvulska anslag söka förföra eder–-en roflysten hop som

smyger omkring i det fördolda, lömskt föröfvande mörkrets gärningar» o. s. v.

Nu konstituerades en domstol och sågverksägarnas
vräkningsansök-ningar upplästes för arbetarna, som gruppvis framfördes, och skulle dessa
ansökningar gå i verkställighet dagen därpå »utan att ha vunnit laga
kraft». De som inte hade betyg och inte voro skrifna i orten häktades
som lösdrifvare och fördes ombord på »Thule».

Landshöfdingen kunde också den 3 juni 1879 afsända följande
telegram till regeringen:

»Kombineradt, kraftfullt, ovillkorligt inskridande af militär och polis.
Strejkens sprängning • pågår nu, tredskande bofasta vräkas, lösa häktas,
hemsändas.»

Förhöret och dömandet pågick hela den dagen och äfven dagen därpå,
efter en natt under bar himmel i ösregn och köld. öfver 1,000 arbetare
dömdes att vräkas, 7 häktades som ledare, 36 anhöllos som lösdrifvare
och alla arbetare på fri fot återfördes med våld till arbetet.

Och så var den stora Sundsvallsstrejken sprängd på våldets väg. De
strejkande hade af samhällets företrädare behandlats som brottslingar, och
de ledo sitt nederlag, men dock först efter en hjältemodig kamp under

9 å 10 hårda, kräfvande dygn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:18:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hbsda/2/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free