Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna tullpolitik ett osökt tillfälle för den unga
arbetarrörelsen att redan år 1886 uppträda
såsom samlad politisk makt. Det var då
arbetarna anordnade den första mera betydande
demonstrationen, den som riktades mot
lifs-medelstullama och gick af stapeln den 7
februari nämnda år. Omkring 10,000 deltagare
tågade denna dag under flera röda fanor genom
Stockholms centralare delar för att först
uppvakta kapten Julius Mankell och därefter
Rich. Gustafsson, hvilka båda i egenskap af
riksdagsmän för Stockholms stad lofvade att
sätta sin kraft in på att förhindra svälttullarhas
införande.
Det året gingo heller icke tullarna igenom
och icke året därpå, men vid 1888 års riksdag
seglade tullsystemet in för förlig vind och har
sedan årligen pressat ur folkets fickor de
nödvändiga millionerna till en allt mer
uppslukande militarism.
Tullsystemet genomfördes tack vare ett
valtrassel, som var en riksskandal af värsta
slag. Lifsmedelstullamas motståndare hade
såväl vid nyvalen 1887 som efter upplösningen
på våren samma år fått majoritet i andra
kammaren, men så lyckades en af
protektio-nismens mest hänsynslösa ledare,
kvarndisponenten Carl Bengtson — en sam hällspelare,
som sedermera tog en olycklig ända — att
genom trägna forskningar få fram att en af
de i Stockholm valda, ångköksföreståndaren Larsson, vid ett tillfälle för
en del år sedan försummat att betala sina kommunalutskylder med
11 kr. 58 öre. Hela valresultatet för Stockholm förklarades ogiltigt,
de valda frihandlama fingo afträda för protektionisterna, som kommo
närmast i röstetal. I stället för att föranstalta om ny upplösning för att
rätta ett förfalskadt valresultat lät kungen kammaren behålla sin ådömda
sammansättning, och så begaf det sig att det parti, som satt sig före
»att skydda befolkningen mot lifsmedel», fick majoritet äfven i andra
kammaren. Och när valmännen sedan efter tre år fingo ordet igen så
ränsades visserligen undan de 22 ådömda, men då hade
förstakammar-majoriteten blifvit så stadgad, att någon återgång från tullsystemet var
omöjlig.
Men denna tullpolitik väckte massorna till eftertanke. Fackföreningar
bildades oaflåtligt för att bevaka arbetarnas närmaste intressen, men man
började också inse att detta icke var nog, då de makthafvandes politik
Socialdemokratiens århundrade. II. 27
SVEN LINGE.
1841 —
Typograf. Framstående ledare för
den arbetarrörelse som i
Stockholm växte upp i slutet af 70-talet
och början af 80-talet. Linge höll
sig också troget kvar vid de
liberala idealen, fastän utvecklingen
gick honom så påtagligt förbi, både
inom fackföreningsrörelsen i dess
helhet i hufvudstaden samt
sedermera inom typografkåren, där
Linge intagit ett framstående rum
och där han på sin tid utgjorde
just samma slags välgörande salt
som K. M. Ziesnitz vid en senare
period representerade inom denna
yrkesgrupp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
