Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syntes vara så uteslutande inriktad
på att utsvälta folket. På sommaren
1885, den 21 juli, hade hållits ett stort
arbetaremöte i Stockholm,
samman-kalladt af centralkommittén. Här
»vid denna första, stora, svenska
arbetareförsamling» uttalades den
internationella parollen,att »arbetarna
i alla länder böra stå i förbindelse med
hvarandra och stödja hvarandra.»
Närvarande vid detta möte var
ordföranden för danska smides- och
maskinarbetarnas förbund, F. Hurop,
som redogjorde för den nyss
utbrutna jättelockouten inom
järnindustrin i Danmark. Den var riktad
mot arbetarnas föreningsrätt.
Härifrån Sverge sändes rikliga bidrag
till de utestängda och äfven
studentföreningen »Verdandi* i Uppsala
sände som opinionsyttring till de för
sin föreningsrätt stridande arbetarna
ett belopp af 50 kr. jämte en
sympati-skrifvelse.
Den första skandinaviska
arbetarekongressen hölls sommaren därpå i
Göteborg, strax efter dettredje svenska
arbetaremötet i Örebro. Vid båda
dessa möten kunde socialdemokratin
visa på sin framträngande makt. I
Örebro debatterades länge de
socialistiska grundprinciperna, och ett af
Hj. Branting föreslaget, mot dessa
sympatiskt uttalande föll blott med
ringa öfvervikt. 1 Göteborg satte
danskame med sin redan fasta och
målmedvetna fackliga rörelse sin
prägel på kongressen. Bland de svenska
ombuden voro ännu de liberala i
flertal, men en lifskraftig
socialdemokratisk minoritet varslade redan att genombrottet ej var långt borta.
Den sociala lagstiftningen i vårt land låg naturligtvis alldeles nere
under dessa tider, fastän nog de nya rörelserna borde kunnat påkalla,
intresse för den. Ad. Hedin hade 1885 väckt motion i riksdagen om
afsättande af en femtedel af brännvinsmedlen till en arbetareförsäkrings-
JULIUS MANKELL.
lS28— 1897.
Kapten, först i artilleriet, sedan i infanteriet.
Lämnade sin militära bana då han åren 1870—
72 var riksdagsman för hufvudstaden. Invaldes
i första kammaren 1883 och satt där i 8 år
tills han 1890 återinsattes på sin gamla plats
i andra kammaren. Hans kritik af
Gustaf-Adolfs-legenden gjorde honom till varg i veum bland
högern, och hans inlägg för »nyliberalismens»
demokratiska kraf, dels i »Fäderneslandet»,
dels genom »Reformklubben» m. m. gaf honom
en ledande plats bland 70- och 80-talets vänster.
I olikhet med Hedin knöt Mankell de närmaste
förbindelser med landtmannapartiet, som han
sökte vinna för en radikal politik. Det var
också landtmännen som intill 1890 bevarade
hans riksdagsplats. Med rösträttsrörelsens
framträdande blef Mankell äfven där en af de ledande
krafterna på den liberala sidan. M. var
ordförande i rösträttsföreningarnas verkställande
utskott och äfven ordförande för »Folkriksdagarna»
1893 och 1896. M. väckte i riksdagen en mängd
motioner om allmän rösträtt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
