Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fond, men inte vunnit något
understöd. Dock hade riksdagen året förut
gått med på hans begäran om
skrif-velse om utredning angående
olycksfalls- och ålderdomsförsäkring för
arbetare, den berömda utgångspunkten
för hela vår senare sociallagstiftning.
Men när den Themptanderska
regeringen utsåg kommittén, så kom den
att bestå af bl. a. 6 arbetsgifvare,
men ingen arbetare.
Agitationen bland
arbetaremassorna blef emellertid allt häftigare
och skarpare, men häftigare och
skarpare blef också motståndet från
de maktägande, som nu började
allvarligt frukta den nya
arbetarrörelsen. Där man på privat väg kunde
tvinga gårdsägare och husvärdar att
stänga sina lokaler för de
socialdemokratiska agitatorerna där gjorde man
det, men andra lokalägare kommo i stället och erbjödo sig, och resultatet
af det förhindrade mötet kunde bli flera sådana i stället, med ökad
uppmärksamhet från befolkningen och till smälek för de präster, kronofogdar
och länsmän, som ville komma församlingsfriheten till lifs. När inte detta
sålunda hjälpte började myndigheterna helt enkelt upplösa mötena, och
många exempel finnas från dessa tider på att lagen och rätten ogeneradt
trampades under föttema af de lokala myndigheterna, allt för att stäcka
den fruktade socialdemokratin.
Men förföljelseraseriet stannade icke hos dessa småmyndigheter —
det höjde sig till statens högsta topp, och innan man riktigt visste hur
det gick till var man midt inne i en vild åtalsdans, en ansats till
vålds-och skräckregemente som minst af allt passade för den berömda
»frihe-tens stamort.»
Undertryckningsjörsökens period var i ett nu inne. Man hade från
början sett den nya arbetarrörelsen såsom ett hastigt öfvergående
fenomen, eller hade man tröstat sig med att jordmånen i Sverge alls icke var
lämplig för dessa »omstörtningsläror». Men man vaknade, öfverrumplad,
inför den mäktiga störtfloden och började yrvaken taga till med
reaktionära »botemedel». Till den svenska liberalismens skam måste
konstateras att det just var under dess välde, — låt vara en blek
byråkrat-li-beralism blott — som denna förföljelse först på allvar iscensattes mot
en frambrytande frihetsidé. Den örbomska munkorgslagen och den af
Themptander utfärdade skärpningen af »ordningsstadgan för rikets
städer» tillhöra båda dekadansliberalismens syndaregister. Denna ordnings-
F. HUROP.
Dansk arbetarleledare under den första
stora lockouten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
