Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stort antal infunnit sig utanför fängelsets
portar för att hälsa martyren välkommen
ut till ljuset och friheten igen. Men
polisen, kommenderad af en mot
arbetarrörelsen nitisk kommissarie Scher, sökte
hindra hyllningen och gaf sig icke förrän
några häktningar ägt rum bland
folkmassan. > Det är högst opassande att på
så sätt hylla en fånge — det får ej ske»,
sade kommissarie S. En polisrättegång
kom till stånd med polisvittnen o. d. och
resultatet blef 25 kr. böter för — Palm,
som just kom från fängelset, samt böter
mellan 15 och 25 kr. för ett tiotal
arbetare, som skulle uppträdt som »ledare
för demonstrationen.» En tragikomisk
g. o. rydgren. historia var det med de polisvittnen som
Redaktör för »Proletären» i Norrköping. togo sjn e(j att Branting hurrat vid
tillfället, men sedan, på grund af flera
civila vittnens alldeles motsatta uppgift måste ändra sig till att de »sett
skägget på B. röra sig.»
Dagen efter att Palm utsläpptes från fängelset denna andra gång fick
Axel Danielsson träda in i Malmö cellfängelse, där han fick kvarstanna
i ej mindre än 18 månader. Hans stora gärning där nere i Malmö kunde
icke lönas med kortare fängelsetid.
Dock, innan vi öfvergå till att tala om Danielssons kamp mot »det
ordnade samhället» skola vi något beröra de öfriga våldsåtgärder mot
arbetarrörelsen som de maktägande i dessa tider gjorde sig skyldiga till.
Redan i mars 1888 blef »Socialdemokraten» beslagtagen och åtalad
för en artikel af Lennstrand med rubrik »Helsning.» Juryn förklarade
artikeln brottslig och ansvarige utgifvaren, nu Branting, dömdes till 300
kr. böter. Det märkliga med detta åtal var att allmänna åklagaren stödde
sig på det gamla momentet i tryckfrihetsförordningen (§ 3 mom. 2), som
med straff belägger »förnekelse af en gud och ett lif efter detta eller af
den rena evangeliska läran» — en ännu kvarstående lagruin, hvartill ingen
motsvarighet finnes i den nya strafflagen af 1864. Vid Strindbergsåtalet
några år förut hade man icke vågat draga fram denna gamla paragraf,
men reaktionen var djärfvare nu, och mot socialdemokrater kunde man
. ju alltid försöka. Och man lyckades!]
Domen väckte en allmän förtrytelse i landet och det ena protestmötet
efter det andra arrangerades för att inlägga en allvarlig gensaga mot detta
sätt att tillämpa lagen. Äfven »Religionsfrihetsföreningen» — hvars
ledande män voro Hj. Branting, N. O. Holst, Edvard Jäderin, Anton
Nyström och A. F. Åkerberg — och studentföreningen »Verdandi» uttalade
i skarpa protester sin dom öfver denna rättskränkning. »Verdandi» be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
