Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som med beundran hörde sin taleman försvara rätten mot makten och
som med återhållna känslor följde förhandlingarnas gång. När Danielsson
kom ut ur rättssalen dånade hurraropen såsom en hyllning åt den
modige kämpen. Man spred ut att det var hans mening att rymma från
Malmö för att undgå straffet, men han dementerade det med harm,
sägande: »För det första är jag icke tillräckligt stor filantrop för att vilja
göra mina domare den tjänsten att försvinna, och för det andra har jag
ännu icke uppgifvit min plan att med arbetarnas hjälp göra »Arbetet» till
en makt, som en dag kan hämnas på sina fiender.»
Hur efter dessa domar församlings- och yttrandefriheten kränktes
framgår med all Önskvärd tydlighet af en passus i det tal Danielsson
dagen efter den första domen höll inför Malmö arbetare. Man hade
naturligt nog väntat att han skulle tala om åtalsraseriet mot »Arbetet» och
honom, men han talade i stället om något helt annat. Och så slutade
han: »I haden nog väntat er att jag skulle ha äfven något annat att säga
er i afton. Men bredvid mig här står «n poliskommissarie med order
att upplösa mötet, så snart jag med ett orti vidrör ett visst ämne.
Församlingsfriheten i Malmö håller på att dö —\lefve församlingsfriheten!»
En annan gång förklarade kommissarien lagens namn ett möte
upplöst, därför att Danielsson, som annonserat ett föredrag om
»Ångköks-Olle och den obetalda debetsedeln» (de förut omnämnda kr. 11,68) —
icke höll sig till ämnet. Talaren hade icke yttrat sig om rättvisan i
Malmö eller något annat lika farligt, utan endast rört sig om
tullsystemet och dess verkningar, hvilket allt ju var en följd af den obetalda
debetsedeln, men kommissarien ansåg att han endast finge yttra sig om
själfva debetsedeln och den som slarfvat med att betala den. Någon
upphöjd synpunkt på den för ett folk så nödvändiga yttranderätten kunde
man då icke beskylla Malmö ordningsmakt för på den tiden.
Det började nu också gå för långt, så att den frisinnade pressen ej
kunde undgå att röra på sig. En ung, oförskräckt man, som af rättskänsla
rest sig upp mot orätten och förtrycket, höll i Malmö på att bli objekt för
de styrandes farliga lust till lagöfverträdelser och rättskränkningar. Det
som tilläts andra att yttra tilläts icke Danielsson, det som andra kunde
få skrifva fick icke han skrifva — det var en rent personlig förföljelse
mot en man, som gjort sig till folkets och rättskänslans målsman.
Sympatitelegram och mötesresolutioner kommo i mängd till honom från alla
delar af landet, och han stod hög och lysande inför alla frisinnade som
sanningens stolta martyr.
En upprättelse fick han då fängelsedirektören Lagerberg af hofrätten
dömdes till 6 års straffarbete och ständig vanfräjd. Danielsson hade ju
skrifvit att suspension vore ett för orimligt lågt straff för den förbrytelse
direktören gjort sig skyldig till, och hofrätten gillade denna Danielssons
uppfattning och skärpte straffet. Då skulle man också kunnat tänka sig
att samma hofrätt vid bedömandet af Danielssons brott skulle tagit hänsyn
till att D. hade rätt i sin uppfattning om straffmätningen och därför icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
