Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klassen, men de olika grupperna arbetade dock hvar för sig,
sammanhållna af gemensamheten i program och enheten i syften, men annars
utan någon gemensam arbetsplan. Men förföljelsen mot socialdemokratin
tvingade också till enig sammanhållning, och för att åstadkomma en sådan
inbjöd i januari 1889 Socialdemokratiska förbundet i Stockholm »alla
arbetarekorporationer, som erkände det socialdemokratiska programmet»
till en konstituerande partikongress att hållas i hufvudstaden påsken
samma år. Kongressens syfte angafs tydligt vara att bilda ett svenskt
socialdemokratiskt arbetarparti, och voro alla föreningar som stodo på
klasskampens grund inbjudna att låta sig representeras.
Denna inbjudan till kongress hörsammades rundt om i landet och
när det svenska socialdemokratiska arbetarepartiet konstituerades så skedde
det af ej mindre än 50 ombud från 15 olika orter i landet Partiet blef
deladt i tre distrikt, Norra-Mellersta, Vestra och Södra, som hvar för
sig fick själf ordna sin propaganda och öfriga verksamhet. Partiet som
sådant fick naturligtvis byggas på de skilda föreningarna, af hvilka
flertalet hade karaktären af rena fackföreningar. Det fanns dock äfven andra,
som också kongressen tydligt förutsatte, då den i partiets stadgar
genast uttalade att »partiet skall bestå af sådana politiska, fackliga och
andra föreningar, som bygga på klasskampens grund».
Något i detalj utarbetadt partiprogram förelåg ej vid denna kongress.
Agitationen fördes de första åren på grundvalen af Gothaprogrammet af
1875 och det blef icke förrän vid kongressen 8 år senare som det svenska
socialdemokratiska arbetarepartiet gaf sig ett eget program, utarbetadt
af Axel Danielsson med fullt själfständigt utförd formulering af de
allmänna grundsatserna, ehuru med Erfurterprogrammet af 1891 som grund.
Den muntliga och skriftliga agitationen byggdes väsentligen på
broschyrer och småskrifter, som öfversattes från förnämligast den tyska
partilitteraturen.
Men om också partiprogrammet några år lät vänta på sig drog dock
redan den konstituerande kongressen tydliga och bestämda linjer för partiets
taktik. I »våldsfrågan» antogs sålunda en resolution af följande lydelse:
Kongressen förklarar att Sveriges socialdemokratiska parti i sin verksamhet för att
organisera den svenska arbetareklassen till eröfrande af den politiska makten endast vill begagna sig
af sädana medel, som motsvara folkets naturliga rättsmedvetande. Det nutidsprogram vi
upp-stält och arbeta för är det bästa vittnesbördet om att vi ingalunda för vår del sträfva efter en
våldsam revolution. Kongressen tillbakavisar uttryckligen de dumdristiga planer, som
understundom tillskrifvas oss af våra fiender, att vi skulle vilja sätta hela arbetarerörelsen på spel
genom att utan tillräckligt stöd i folket försöka en eller annan våldsam kupp. Tvärtom vill
partiet fortfarande som hittills använda hela sitt inflytande för att förebygga obetänksamma,
våldsamma utbrott af folkets missnöje, bakom hvilka ingen tillräcklig makt skulle kunna ställas.
Revolutioner kunna aldrig »göras»; men skulle de styrandes blindhet och egoism
frammana den våldsamma revolutionen som förtviflans själfhjälp, är vår plats gifven och vi redo att
göra allt för att åt folket eröfra och bevara så värdefulla frukter som möjligt af striden, på det
att dess offer ej må ha skett förgäfves.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
