Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men denna resolution af den
konstituerande kongressen räckte icke till att
konsolidera alla viljor inom partiet. I
stället växte upp en allt mer härjande
storm mellan dem som stödde sig på
kongressuttalandets basis och dem som
ville föra partiet in i en mer eller mindre
tydligt markerad våldstaktik. De två år
som förflöto mellan den konstituerande
kongressen och partiets andra kongress,
i Norrköping, voro så upptagna af
stridigheter inom partiet just om
taktik-frågan, att där många gånger såg ut
som om partiet på den frågan skulle
komma att falla sönder.
Den egentliga taktikstriden, som ju
haft sina motsvarigheter i öfriga länders
socialdemokratiska partier, knöt sig först
till en serie föredrag i Stockholm af Htnke Bergegren. Denne var en ung
student som tänkte sig en litterär bana, och som första gången vunnit en
viss bemärkthet genom utmanande yttranden för absolut obunden
könskärlek under en diskussion i sedlighetsfrågan, som anordnats af föreningen
Verdandi i Uppsala, hvilken sedan fick en våldsam förföljelse öfver sig för
hvad den från Stockholm ditreste B., hvilken icke alls hade med föreningen
att skaffa, behagat yttra. Några år därefter kallades han dock, då
»Socialdemokraten» blef daglig, till medarbetare, men lämnade tidningen, då Hjalmar
Branting icke ville föra densamma efter hans allt tydligare anarkistiska
grundsatser och i hans principiellt råa språk. Bergegren kallade i sina
föredrag all parlamentarism för humbug och ansåg normalarbetsdagen
föga bättre än bedrägeri. Vi få ej nöja oss med reformer som afse
att få kapitalisterna att »stjäla mindre», nej, de få inte stjäla ett dugg.
När arbetarna mötas med det råa våldet från samhällets sida, så böra
de svara med samma mynt. O. s. v.
Vid ett senare möte höll Fredrik Sterky föredrag om de olika
taktik-linjerna och framhäfde där betydelsen af arbetarpartiets deltagande i val.
Men annars följde de ledande inom partiet den tvifvelaktiga taktiken att
i det längsta söka betrakta den anarkistiska riktningens
underminerings-arbete som endast temperamentsskiljaktigheter, hvilka af sig själfva skulle
utjämnas, hvarigenom man kanske kunde undgå svåra inre slitningar.
»Socialdemokraten» skref sålunda att taktikfrågan icke var någon fråga
bland socialdemokraterna inbördes, ty partiet som sådant hade ju sin
ställning klar härutinnan genom anslutningen till Pariserkongressens
uttalande att som främsta programpunkt sätta lagstadgad åttatimmars
normalarbetsdag och för de länder som voro efterblifna anbefalla eröfrandet
af den allmänna rösträtten. »Arbetarrörelsens fiender, låt vara omed-
HINKE BERGEGREN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
