Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till sina medlemmar som arbetare, hvilka i det dagliga sträfvandet för
bättre lefnadsvillkor och arbetsförhållanden inom sina speciella yrken
alla hade det gemensamt: hela arbetarklassens framryckning till
berättigad social makt.
Men hvartefter fackförbunden utvecklades och det politiska arbetet
likaså, började olägenheterna af den gällande organisationsformen visa
sig. Fackförbunden kommo att stå alldeles utanför partiet såsom
sär-organisationer och när politiska frågor någon gång skulle komma att
spela in i arbetsförhållandena, så måste brytningen mellan de politiska och
de fackliga synpunkterna bli skarp nog.
Det var nu som tiden var inne att bilda Landsorganisationen,
hvilket skedde på en kongress i Stockholm, augusti 1898, där ej mindre
än 266 ombud från hela landets fackliga organisationer infunnit sig.
De representerade 24 fackförbund och cirka 60,000 organiserade
arbe-betare.
Kongressen väckte naturligt nog stort uppseende och man frågade
sig inom de borgerliga lägren, där man spekulerade i att få
fackföreningarna »opolitiska», om den var ett förebud till den
socialdemokratiska och den fackliga arbetarrörelsens skiljande eller om den tilltänkta
nya organisationen endast skulle bli en ytterligare förstärkning af partiets
ena flygel. Det blef det senare — och förbittringen inom den
borgerliga pressen gaf tydligt vid handen att man hoppats något annat.
Kongressen stadgade, för att tydligt framhäfva nödvändigheten af sambandet
mellan facklig och politisk aktion, att hvarje förening skulle senast tre
år efter anslutningen till landsorganisationen ingå i det
socialdemokratiska arbetarpartiet, i annat fall vore den skild från landsorganisationen.
I öfrigt fastslogs den nya organisationens uppgift som defensiv: den skulle
lämna hjälp — då fackförbunden ej ensamt förmådde — vid
konflikter, som uppstode då föreningsrätten hotades samt i följd af
lönened-sättningar. För strider som uppkomme genom fordringar på bättre
arbetsvillkor, svarade fortfarande de enskilda förbunden, som också voro
skyldiga ensamma utföra alla mindre strider.
Villkoret om anslutning till partiet väckte helt förklarligt alla
»sam-vetsömma arbetarvänner» till protester och harmsna utgjutelser. Man
talade om socialisttyranni och samvetstvång, och i det sistnämnda
uttrycket instämde många af de ärligt radikala elementen, men just vid
denna tidpunkt måste sägas att kongressen lämpligen icke borde ha
fattat ett annat beslut. Ty hvarken oberättigad eller rättskränkande kan
man anse en dylik taktisk åtgärd vid själfva delningen af den fackliga
och politiska rörelsens administration. Fackföreningsrörelsen i Sverige
är den direkta frukten af den socialistiska agitationen, hvadan också för
flertalet föreningar beslutet endast betydde ett fasthållande vid hvad som
redan var. När sedan landsorganisationen blifvit stabil och vid sin
kongress 1900 kunde bygga på några års erfarenheter så beslöts en
omläggning af villkoret, i det den s. k. tvångsparagrafen öfvergick till att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
