Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fastslå som landsorganisationens åliggande »att verka för hvarje
fack-förenings anslutning till sin orts arbetarkommun och genom denna till
Sveriges socialdemokratiska arbetarparti».
Redan vid sitt startande fick landsorganisationen veta hvad man
kräfde af den. Innan den ens hade börjat sin ordinarie verksamhet fick
den taga hand om ledningen af och sköta insamlingen till den väldiga
sågverksarbetarlockouten i Norrland och textilarbetarlockouten i Halland,
båda riktade mot arbetarnes föreningsrätt och delvis med det
ofvan-nämnda kongressbeslutet som förevändning. Därtill kommo snart ett
par väldiga strider i Bohuslän och Blekinge stenhuggardistrikt samt en
stor byggnadsarbetarlockout i Stockholm.
De nämnda striderna kostade naturligtvis landsorganisationen stora
summor, men den nya organisationen visade sig från början så
bärkraftig att den med heder genomgick detta elddop. Striderna i Norrland
och Halland, berörande 1,500 sågverksarbetare och 500 textilarbetare,
pågingo i 3 månader och kostade ensamt för sig nära 250,000 kronor.
Och det dröjde länge innan den nya organisationen fick arbetsro. Om
man sammanräknar resp. förbunds omkostnader med
landsorganisationens utgifter uppgingo dessa under ett år, från 1 juli 1900 till 1 juli
1901, till sammanlagdt en half million kronor — ett hårdt prof för en
så ung organisation. Kapitalet lyckades dock den gången besegra de
fattiga arbetarna, tack vare den mängd strejkbrytare, delvis från Finland,
som så småningom anskaffades, men denna imponerande
kraftutveckling innan ens organisationens samarbete blifvit börjadt så som afsetts,
verkade dock afkylande på de arbetsgifvare som tänkt fortsätta i
såg-verkspatronernas spår. Striden väckte inom hela Sverige den största
uppmärksamhet. Hj. Branting interpellerade i riksdagen om skydd för
föreningsrätten, men regeringen förklarade sig neutral, och i debatten tog
sig den reaktionära stämningen mot arbetarna starka uttryck.
Landsorganisationen i Sverige är en storslagen skapelse, som allt
fullständigare motsvarar sin uppgift att vara arbetarklassens fackliga
ryggstöd. Det kräfves också i tider då icke endast arbetarna organisera sig
utan också arbetsgifvama göra det, och då motsättningen mellan kapital
och arbete allt mera behärskar hela samhället. Det är nu kapitalet som
angriper och själft åstadkommer de mest uppslitande tvisterna, det är
nu lockouterna som räkna de flesta konfliktdagarna, då det förr var
strejkerna. Man ser det vid en blick på landsorganisationens
redogörelser. 1903 och 1905 ha varit typiska år i detta hänseende, ty de
markeras afgjordt af det förhållandet att arbetsgifvama då öppnade striden
mot arbetarnas organisationer i tydlig afsikt att krossa arbetarnas genom
solidariteten skapade makt. År 1903 var arbetskonfliktemas antal 158
mot 123 året förut. Antalet konfliktdagar var för 1903 ej mindre än
570,000 mot 350,000 år 1902 och antalet af i konflikt indragna arbetare
var för 1903 22,170 eller mer än dubbelt mot 1902. Lockouterna fingo
detta år, 1903, mer än hälften af alla konfliktdagar på sitt konto. Där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
